Kaltor

Är det här något att fortsätta på?

2012-01-24T03:08:00.000+01:00

Tre år senare springer jag runt och skrattar. Och tror att någonting har förändrats, att jag skulle ha glömt. Att jag skulle ha gått vidare.
Springer gör jag, fast jag bara ska några meter, kanske från mitt skrivbord på jobbet bort till en kollegas. Alltid springer jag de där meterna.
Om jag ska ut och röka. Då springer jag till dörren, snärtar till låsknappen med ett snabbt slag och springer ner för trapporna. Röker min cigarett snabbare än någon annan. Och springer tillbaka.
Som tror jag att allt ska komma i fatt mig när jag förflyttar mig de där fåtal meterna. Som inbillar jag mig att det överhuvudtaget lämnat mig.
Den där ordföljden har jag lärt mig av dig förresten. Att inleda med ordet som. Av dig och din norrländska charm, som jag trodde kunde läka mig.
Springer och skrattar och tror att det är bra igen. Skrattar just den här dagen för att jag gjort klart ett sånt där omöjligt jobb. Som vem som helst med en deadline skulle få ont i magen av. För jobbet har jag kvar. Och klarar av sådär.
Så jag springer skrattandes bort till Markus, 15 meter bort, och bestämmer plats för en öl om en halvtimme. Springer och skrattar.
Och om jag bara visste då så fel jag hade. Då hade det aldrig behövt sluta så här. Eller, det vet jag inte. Men jag kanske hade fått chansen att hindra mig. Förlåt mig, du. Du som trodde kunna läka mig. Det var aldrig min mening att du skulle hamna i kläm.

5 år tidigare:

2.

Planet landade på Newark. Det skulle inte ha gjort det.
Snön hade fallit hårt över New York under några dagar och av någon anledning som hade med snön att göra, jag minns faktiskt inte den exakta, trots allt hade jag just landat i New York, så kunde vi inte gå ner på JFK. Men jag var lika glad för det.
Nu fick jag istället landa på det hyfsat skitiga New Jersey och åka motorvägarna som var som en dröm för alla Sopranosfans att färdas på. Även 10 år efter att den första säsongen börjat sändas. Turnstyle N, American Pizza. Jag såg dem alla skyltarna.
Michelle sov i mitt knä. Förstod aldrig hur hon kunde sova sig igenom alla resor. Men å andra sidan var jag glad för det. Då kunde jag ha resorna för mig själv utan att behöva vara ensam. Jag behövde det. För just transporterna var mina.
Och bara mina.

Där lärde jag mig gilla Everybody Hurts

2012-01-24T02:48:00.000+01:00

Hittade hit igen. Antar att jag googlade mitt namn igen. Jag gör det ibland. Mest för att se om jag missat nåt. Eller om det hela varit en dröm.

Inte så lite heller för att se vad den där killen i Umeå håller på med. Eller han i Södertälje.

Inser att det stundtals var bra det här. Kanske var 30:e-40:e inlägg jag skrev var nog betydligt mycket bättre än det mesta annat som skrivs på bloggar.

Eller skrevs. Jag har i princip slutat att läsa dem. Så jag vet inte var hela genren tagit vägen. Jag hoppas att den tagit vara på sig. Det är den värd.

Så nu. Varför sitter jag här nu? Jag vet inte. Kanske dags att summera något. Jag vet inte.

Julie sover. Min dotter. Mitt underbara barn. Så omedveten om allt. Men ändå så mycket känslor.

Ärligt vet jag fan inte om det är nån skillnad. Om det är lättare. Eller svårare. Kanske är det precis likadant hela tiden. Vare sig du är 5 månader, 28 år, pensionär eller redo för döden. Precis likadant men det ter sig annorlunda för andra.

Jag har alltid tänkt att allt ändå var bäst när man var 17. För då kunde inget bli jävligare. Man var olyckligt kär, fick inte komma in på krogen men för gammal för allt annat och inte hade man en aning om vad man skulle göra eller bli. Skolkade, tjyvrökte, köpte vodka från Tyskland och hade ingen som helst lust att bli vuxen. Men man var fan inget barn längre.

Fast i 17 år.

Jag är lite kvar där känner jag. Lite för mycket.

Kanske är det bara jag. Kanske är det min genertion. Kanske borde jag i så fall skriva en genrationsroman.

Tror ni inte jag försökt?

Jag blir 28 i dag. Det känns inte. Ingenting. Det borde det väl inte heller så det kanske jag inte behöver bekymra mig om. Och det gör jag väl inte heller. Men jag nämner det så nåt är det väl.

Jag läser två bloggar förresten. De ter sig väldigt annorlunda sins emellan men jag ska sammanfoga de i den där generationsromanen någon gång. Och de har så mycket mer gemensamt än man kan tro. De är trolovade. Eller var.

De bär historien om mitt liv. Tror jag. Jag skulle verkligen behöva prata med de här människorna. Var och en för sig men allra helst de två tillsammans.

Kan bli svårt.

02.35. Bör inte ta tag i det nu.

Lyssnar på Markus Krunegård nya singel. Är vi jämnåriga?

Jag trodde han var äldre.

Men jag lärde mig också gilla Everybody Hurts och hur ont det gör. Jag hängde också i elljusspåren och på Konsumparkeringen.

Fast det kanske alla generationer går igenom? (Men ALLA generationer kan faktiskt inte ha lärt sig gilla Everybody Hurts?)

Inser att jag mer är intresserad av det jag har skrivit än det jag kommer skriva. Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen.

Jag kommer alltså tycka om att läsa detta om ett år. Men har ingen som helst lust att skriva vidare åt mitt ett-år-äldre jag.

Om det inte är ett av de där "ett av 30-40 hyfsat briljanta grejerna".

För nån jävla dagbok har ingen lust med. Jag kommer vara måttligt intresserad av vad jag gjorde den här natten om tio år eller ett år eller en månad eller ens en vecka.

Är det den här bloggen jag diskuterar eller min existens?

Well, min existens är numer för alltid i en eller annan mening. Den kan jag inte fly i från. Även om det finns de som tror det.

Aldrig kan jag det. Och aldrig ska jag det. Jag ska för alltid stå vid hennes sida när hon helst vill det och lika självklart ska jag hålla mig där i från om hon önskar det.

Ahh. Vi får väl se vad det blir av det hela. Det var trevligt att ses igen. Hyfsat i alla fall.

Vi säger så.

Ett år senare

2011-06-16T02:03:00.000+02:00

Tiden. Den som läker alla sår. Nåja.

Jag kan ändå tacka den. Den har naturligtvis inte läkt allt. Men den har hjälpt. Såklart.

Ett år senare. Lite drygt till och med. Det känns som en kvart. Och ett liv. Jag vet fortfarande inte vad jag vill med det här. Inser att jag inte behöver veta. Kanske. Inbillar mig att det bara finns ett begränsat antal människor jag vill dela orden med. Så på det sättet har jag förändrats. Och insett att det här kanske inte är mitt forum. Men ändå. Nu skriver jag.

Vad har hänt då? Jag vet inte. Allt för mycket. Allt för mycket, Kalle. Om det nu är dig jag skriver till. Sitter och väntar på ett barn. En son, höll jag på att säga. Skriva. Men dert vet jag naturligtvis inte. Klyshigt. Sitter och väntar på ett barn som ska komma. En av oss.

Om allt går som det ska förstås.

Ett glas kallt, vitt. Tankarna som flyger. Flyter. Hur. Ska. Jag. Göra.

Igår saknade jag kalvarna som flyttats några hagar bort. Kalvarna och deras mödrar. Det är något med kalvarna som berör mig så. Kalvarna och deras mödrar. Ensamma med varandra.

Jag bor där nu. Bland kalvarna. I de öppna landskapen, i skogen. På riktigt. Även om jag kanske inte förstår det riktigt än.

Lycklig? Nej, det vert jag inte vad det är. Än. Får tilläggas.

Nöjd? Ja. Varför inte.

Stolt? Knappast.

Jag vet som sagt inte vad det blir, det här. Om det kommer intressera ens mig. Om jag överhuvudtaget finns här imorgon.

Vi får se. Tiden lär väl visa. Tiden har alla svar.

Nåja. Med tiden blir det klarare i alla fall.

Åtta månader senare

2010-05-29T15:05:00.001+02:00

Det luktar på ett speciellt sätt de här dagarna, alldeles oavsett väder och vind. En söt men frän lukt det är svårt att hålla sig borta från. Som ättikan man andas, in lite för länge och lite för mycket. Lukten av levande som sakta dör, liv som vänder och slår bakut. Och tillstånd som aldrig någonsin kommer bli som vi vande oss vid.

Jag sitter i köket med en medvetenhet som kryper i mig och sakta, sakta äter mig. Gör mig till den mest maktlösa jäveln i mitt liv. Medvetenheten är värst för oss tänkande människor. Någon vidare sympati tror jag inte vi har, ej heller några större känslor eller någon överdriven förståelse. Men vi är förbannad medvetna om sakers tillstånd. Vi är medvetna om hur andra människor tänker, känner, handlar. Cyniker? Ja, kanske. Men det är liksom inte så att vi förutsatte det heller. Det är vi för kärleksfulla för. Känna kärlek är bland de få känslor vi faktiskt på hög nivå utövar. Bättre än de flesta andra. Det är vi nog, paradoxalt, inte själva helt medvetna om. Hat däremot, det finns knappt. I den mån vi försöker faller det oftast platt. Kanske kan vi på en fotbollsarena hålla upp en fasad. Men annars?

Vi är också medvetna, plågsamt medvetna, om att om vi bara kunde spola fram livet ett par-tre år så skulle allt vara bättre. Lika medvetna som vi är att de närmsta åren kommer vara just plågsamma, vi vet vilket helvete det kommer vara och hur mycket som kommer brännas. Vi är hela tiden också medvetna om hur mycket bättre det kunde vara. Men det viktigaste kanske, som sagt, vår lilla strimma hopp och det som gör oss mer lyckligt lottade än så många andra, vår medvetenhet om att allt kommer bli bättre sen. Andas bara lugnt. Låt det sjunka in i skymningen. Det blir bättre sen. Vi vet inte hur. Men vi vet att.

Var de där styckena ovan ett sätt att trycka in nån sorts strimma hopp i mig? Jag vet inte. Kanske. Var har jag varit de sista 8 månaderna? Vad har hänt? Jag vet inte. Jag vet bara att jag ska försöka ta upp det här igen. Så får vi se vad det blir av det. Det är en kanal ut i havet, jag är medveten om det. Men den där jävla kanalen tillåter inte sig själv att tjockna igen. Och så skiter han i om havet inte vill ha hans vatten. Havet är stort. Gå någon annanstans!

Det kanske blir en blogg om laget till slut. Eller blir det något pinsamt poetiskt försök att göra den här genren till något annat. Jag vet inte.

Gjorde en playlist, fantasifullt kallad 29/5, den lyder:

Sanna just nu då. Så har ingenting förändrats. Lundell finns där hos mig, vad som än skulle hända. Ber mig sova gott inatt.

Farfar dog. Älskade farfar. Det var bland det tyngsta. Jag drömmer om honom och tänker på honom fortfarande. Fortfarande känns det overkligt. Som i den faktiska betydelsen: att det inte riktigt har hänt. Börjar fortfarande gråta när jag tänker på det. Gråta av saknad. Gråta av det fina i att: Hur det där lilla kapellet fylldes till sista plats för att ta farväl av älskade farfar. Att allt var precis som jag vet att han skulle ha velat. Som i en dröm. En massa människor i en liten lokal, där bara för hans skull. En sista plats i rampljuset. Inte så kyrkligt; En knickedick. Och hans fina släkt, min älskade släkt. Alla som formats av honom. Alla vänner som ville ta ett sista farväl. Gråt är bra. Torkar ut. Men bra. Det blir bättre sen. Det blev bättre för farfar.

Uttorkad. Vad mer? Min koncentration på Arsenal. Tre matcher på plats. Tre vinster. Stoke 2-0, Liverpool 1-0, Fulham 4-0. Resten på tv. Ett intresse som håller mig vid liv. En känsla för en klubb som vuxit outgrundligt de sista 4-5 åren. Som får mig att vilja flytta till London, göra vad som och leva för lördagarna 16.00. Det finns så mycket där som jag skulle vilja berätta om. Jag gör det någon gång. Vi har tiden på vår sida. Det är det enda vi har.

Olle Ljungström sjunger om att han ljuger. För att alla ska må bra. Olle Ljungström är medveten. En förebild för oss medvetna tror jag mig kunna påstå. Vi lämnar så.

Vad mer? En vinter, en vår. En höst var det nog där också. Fler frågor, färre svar. Vi skiter i det.

Så. Då var vi igång igen. Nu önskar jag bara att det var den 28 maj 2012 och att allt det här var för länge, länge sen. Kanske inte glömt men lämnat därhän. Och att jag sitter där, medveten om att allt löste sig till slut. För det gör det. Ju.

Kaltor 2.0 to come

2009-09-28T21:00:00.002+02:00

Its been a while... Som Britney hade sagt.

Jag har mest städat, sysslat med saker som har med hemmet att göra, varit ett par dagar i Växjö, ätit och sovit sedan sist. Så lämnar vi det.

Även om jag naturligtvis skulle kunna orera vidare ett tag om en tillverkad sänggavel, plockade blåbär, ett rent hem, två bra restauranger, en bokmässa och annat. Arsenal, mat och musik som vanligt. Men jag känner inte att det ger något. Inte just nu.

Gör det här det över huvud taget? Det är frågan.

Jag köpte Oliver Twist i två delar, tryckt 1918, för två kronor. Det var en mycket bra affär skulle jag vilja påstå.

Men ger det mig något att skriva ner det? Jag vet inte.

Jag var på Bokmässan och såg människorna bakom boken Skål! samtala.

Det skulle jag naturligtvis kunna skriva endel om. Men vill jag det? Egentligen?

Arsenal har vunnit ett par matcher, men bör släppa ut van Persie på vänsterkanten och sätta in Bendtner i mitten och ha Arshavin i en fri roll med utgångspunkt från högerkanten. Jag ska förhoppningsvis se matchen mot Stoke i december och mot Liverpool i februari på plats.

Det skulle jag kunna tänka mig att ni vill läsa om. Men jag vet inte om jag fixar en blogg bara om Arsenal. Kanske gör jag det.

Tanken har väl hela tiden varit att det här skulle mynna ut i något. Det har inte hänt något än. Det känns som att det borde ha gjort det.

Eller det har det väl, på sätt och vis. Jag vet bara inte vad. Det ska bli. När det väl mynnar ut. För något har självklart skapats. Jag vet inte bara vad och vet inte hur jag ska ta reda på det. Därför känns det meningslöst.

Hela den här nedräkningen, som jag nu avbryter, var tänkt att sluta, typ, förra måndagen. Med 1 då. Som sig bör med nedräkningar. 21 september vill säga. Då skulle två års bloggande vara till enda, på dagen, och jag skulle kunna känna mig nöjd över det i allafall. Att jag lyckats knyta ihop något. Om än inte med mer än tid.

Men som ni ser så tog det ju inte slut i måndags. Jag fann inget avslut. För att jag inte funnit någon egentlig början. Det blir väl aldrig som man tänkt sig. Antar jag.

Tänker på den där skivan med [Ingenting] och dens titel: Tomhet, idel tomhet. Det hade varit en bra titel på denna blogg. Den borde hitta en mening.

Jag kunde lyssna på en skiva om dagen eller nåt. Och recensera den på kvällen. Eller ta ett foto om dagen, redigera det och publicera. Eller skriva någon sorts historia. Eller något annat. Bara ljuga kanske. Åka till New York och skriva om det.

Det finns en hel del idéer, det är ingen brist alls på dem. Igår drog jag upp planer för startandet av en fotbollsklubb. Bara att jag tänker tanken imponerar på mig själv. Det skulle en blogg definitivt kunna handla om.

För jag måste nog fortsätta med det här till synes meningslösa skrivandet, som kanske inte ser ut att ge eller betyda någonting vid den dagliga åsynen men som förhoppningsvis till slut kommer att bli någonting större, om det bara är det jag kan. Men det måste sluta i något. Det måste finnas ett mål känner jag. I alla fall utvecklas till något, kanske behöver det inte sluta i något. Men bli något. För det är klart att varenda bokstav och ord egentligen betyder något och skulle kunna sättas in i ett större sammanhang. Frågan är bara hur och vad. Det pratades, fortfarande (naturligtvis), en hel del om bloggar på Bokmässan. Om vad de är och gör och formen. Jag måste hitta min form. Veta vad jag vill. För jag vet att det är ett forum där jag kan få saker och ting att ske. Bli något. Jag måste bara veta hur. Och vad. Så:

Back on scratch. Tillbaka på noll. Vi börjar om. Den 1:a november börjar vi om. Tills dess vilar vi våra händer och värmer upp tankarna.

Vi drar igång Kaltor 2.0. Men jag får en ny chans. Av mig själv. Tack Kalle. Varsågod. Det kommer kanske se likadant, jag kommer kanske skriva om samma Arsenal, musik, mat och annat på ungefär samma sätt. Kanske. Eller något helt annat. Kanske händer något helt annat. Kanske blir Kaltor 2.0 en blogg om djur, kanske en om frukt. Kanske har jag åkt iväg. Troligen inte. Kanske förblir den meningslöshet med den skillnaden att den till slut mynnar ut i något eller utvecklas till något. Kanske vet vi inte vad, ens när vi startar. Men gör jag det, startar igen, och det ska jag, så kommer det finnas en.. grej. Till slut. Om inte vid start. För nu finns en ny chans att göra något större av det här under den kommande tiden. Att i alla fall komma till rätta med vad det skulle kunna vara. Att skapa något. Så, 1:a november.

Tills dess finns jag här.

#51 - 18/9 00.16

2009-09-18T00:29:00.001+02:00

Kungen. En av de levande legender jag har kvar att se live.

Här gör han senaste plattans, Blueprint 3, absoluta topp, live i Madison Square Garden. Och det kan knapppast bli större. På hemmaplan. Om hemmaplan. För hemmaplan. Fullsatt. Den ljudbilden. Den publiken. Den skinnpajen. Den refrängen med den tjejen. Den staden. Den arenan. Den jävla låten. Christ.

Det är en religös uppplevelse. Att bara se det på YouTube.

Det är för övrigt en gåta att han inte släppt ifrån sig denna låt tidigare. Det känns som att en låt han borde ha skrivit för 10-15 år sedan. Eller så vill han bara fortsätta författa hiphophistorien. Skapa ytterligare ett anthem. Hur många har han nu? Lika många som han har namn, antagligen fler.

Jag har lyssnat på låten i en vecka nu och tittat på det här liveklippet nu hela kvällen. Och allt växer fan undan för undan. Det är monumentalt.

Om Andreas Gregas Dom hade mycket att säga är årets svenska låt så måste detta vara årets utländska. Och att det är årets livevideo på YouTube råder ingen som helst tvekan.

#52 - 17/9 23.44

2009-09-18T00:06:00.002+02:00

Jag har haft tid att börja fylla på min iPhone nu. Hittat endel ovärderliga apps. Och några mindre bra. Ungefär såhär ser den ut idag. Eller såhär ser den ut idag. Snart fem sidor fyllda. Det är en utomordentlig leksak, den här telefonen:

Det mest frekvent använda.

Bra att ha.

Information.

Det där som jag borde testa vad det är för något.

Games.

Så, det var nog det nördigaste och mest ointressanta jag någonsin skrivit om här. Men så har jag också varit ovanligt sur den hör veckan också. Har ni tur kanske jag berättar om maten jag lagade ikväll lite senare.

Eller. Vad fan. Jag gör det nu, så har i inte spillt all er tid om ni tagit er ner hit: Gräddstuvade murklor, vispgrädde, lite lök också, pärllök. Vitpeppar, salt och lite basilika i det. Till slut tillkrämad med parmesanost Tillsammans med färsk pasta. En pepparkryddad, fem sorters peppar, rostbiff, rödvinsvinägersmör på det. Och en liten sallad på grovhackade tomater, spenat och ruccola med några stänk olivolja med citron.

Muy bien Kalle, muy muy bien. Och vatten till det.

#53 - 14/9 19.34

2009-09-14T19:36:00.002+02:00

Måndagslyx. Ventricina, morbier, gruyere och en småländsk ölkorv. En Carlsberg 0,05 och ett avsnitt Oz på det. Så spenderas kvällen.

Ber att få återkomma.

#54 - 13/9 13.03

2009-09-13T13:06:00.002+02:00

Städat. Rent här. Klockan är 1. På tv ser jag ett Birminghamderby och i tidningen ser jag följande tabell:

Och det är naturligtvis en underbar start på denna söndagseftermiddag. On top of the league. Finally.

#55 - 13/9 12.45

2009-09-13T12:45:00.001+02:00

Ungefär vad som hände igår ( fredagen lämnar vi som vanligt åt dess öde):

S föreslår en promenad. Det är jag på humör för idag känner jag.

Jag föreslår Partille, S säger ja och riktar direkt in blickarna mot ett hemskt mål. Jag ser delmålen.

Som Qvidings gamla klubbhus.

Eller Apple Hotell, Sveriges kanske minst inbjudande. Trots gratis parkering. Batesvarning.

Här kom jag att tänka på Arcade Fires låt där han sjunger att han ska dig a tunnel to you.

Här kunde man svänga mot Fräntorp, jag vet inte riktigt var det ligger men antagligen till höger från var vi är nu. Anledningen till att det var intressant är för att jag brukar beställa kebabpizza härifrån.

Sedan var vi helt plötsligt i Partille Kommun. Utan att för den sakens skull vara halvvägs. Tack för det.

Här ser det på bilden ut som det ska börja regna, men det var inget vi tänkte på. Dock tänkte vi på Triumf Glass glasscafe. Men lämnade det vid en tanke.

Här är förresten det som på förra bilden beskrevs som "gött mos". Oves. En modern korvmoja.

Båda de här ställerna ligger i Sävedalens centrum. Som bäst kanske beskrivs med bilden ovan. Sävedalen är annars känt för Marcus Samuelsson och en bra orienteringsklubb. Kanske något mer. Och

Partille Bokhandel.

Som har en replica av Shakespere and company i ett litet rum.

Och en trapp ner till en fransk tågbistro. Där reseböckerna hittas.

Sedan gick vi vidare och då fick jag en nära-döden-upplevelse när jag såg en sushirestsurang i ett garage. Allt är redan uppfunnet, tänkte jag.

Sedan var vi i Partille. På riktigt. Då tänkte jag på Kim Källström.

Och åt ett skrovmål på Max. Lunch. Eller sen frukost.

Och Max låg alltså i denna lite hemska och skrämmande galleria, där vi inhandlade en stereo, oljefärger och några pennor.

Sedan tog vi tåget hem och jag åkte för att titta på Arsenal, något vi inte nämner på bild. Vi kan dock nämna att Adebayor är de mest osköna fotbollsspelaren jag skådat sen Cashly.

Jag svalde ilskan och känslan av att det var ett orättvist resultat med att laga en höstgryta på kossa, potatis, tre sorters svamp, tre sorters rötter och äpple. Detta i en ljuvlig blandning av porter och grädde, kryddat med lagerblad, timjan och grönpeppar.

Sedan blev det tv med två giganter, illustreade svartvitt här ovan, och ett avsnitt med Sookie Stackhouse. Gonatt.

#56 - 10/9 18.42

2009-09-10T18:41:00.003+02:00

Äter en tallrik bestående av:

-1 äpple, svenskt men oklart exakt från var.
-1 vaniljdröm med inbakade jordnötter, från bageri.
-1 mjuk pepparkaka, av typen småkaka. Dock något större än småkaka. Och högre. Nåja. Hemmabakad i alla fall.

Kör [Ingenting]:s Halleluja! lite smått på repeat. Och den är precis som Per Sinding skriver helt jävla underbar. Per Sinding tokhyllar förövrigt [Ingenting].

Jag lyssnade endel på deras förra album och tyckte väl att det var sådär. 3 av 5. Så mycket 3 av 5 som det någonsin kan bli i svensk popväg. Jag antar, hoppas, att nya skivan i alla fall når upp till 4. Det borde den göra.

GP delade ut en trea naturligtvis. Utan att ha läst recensionen kan jag sätta pengar på att det stod någonting om att de var från Stockholm och inte från Göteborg.

Men så är det väl i och för sig det vi gör bättre här i Göteborg också, popen. Så varför inte.

[Ingenting] låter som om Staffan Hellstrands styvson hetat Love Antell och varit andlig istället för rebellisk.

Det där kom jag på själv och jag måste erkänna att det var en beskrivning av musik som jag skulle tyckt om att läsa. (Och det där kan vara första gången jag i skrift erkänner att jag är nöjd med något jag skrivit eller formulerat. Vad är det som händer?)

Det där med Spotify i iPhonen, by the way, är ju bra. Men Spotify. Vad händer? Kommer det leva kvar? Något kommer ske frågan är bara vad. Alla Dylan är bort nu. Från premium också. [Ingenting]:s skiva (som väl är släppt?) finns ej, ej heller deras äldre. Och en massa andra grejer som jag vet att jag sett tidigare är försvunna, plus att mycket nytt inte kommer ut. Något kommer hända.

Looptroops första ligger där dock, så jag drar på den efter en halvtimme med Halleluja!. Grym platta. Det kanske jag skrev häromdagen? Jag köpte den. Samlarådran.

Torsdag idag. En dag och så helg. Och sen är den borta och så är det måndag. Vädret har väl hunnit bli höst och vinter och vår också. Sommar kanske. Högtryck, lågtryck, högtryck, lågtryck.

Idag var det vinter och iskallt imorse när jag cyklade iväg. Dubbla tröjor och jacka. Luvan på.

Lunchen var t-shirt. Strålande. Promenad.

Så kan det gå. Återkommer.

#57 - 9/9 21.10

2009-09-09T21:10:00.004+02:00

Ingen fest idag. 94 minuter pina. Men vi tar våra tre poäng och drar härifrån, som Kim Källström i all sin ungdomlighet hade sagt. Partillebo.

Försöker se Albanien-Danmark nu. Men streamarna fungerar ej. Jag litar på albanerna.

4 rätt på V64:an satt nu. Antagligen ingen utdelning. Inge Lutfi att spela på heller, speaking of albaner. Men fyra rätt är fyra rätt och jag har i alla fall varit med nu två onsdagar i rad. Det artar sig kanske.

Slökollar på England-Kroatien. Frankie boy, speaking of hästar, satte just 1-0 på straff. Ska jag heja på England i VM om Sverige missar? Eller Frankrike? Det är nog frågan. Det brukar bli Frankrike. Eller England.

Känner mig kluven där.

Arsenal vägrar ge oss besked om biljetterna till matchen mot Spurs. Känns inte helt ok. Vill veta nu, boka flyg och boende.

Stevie G gjorde 2-0 nu. England leker. Eduardo är osynlig.

Dyk, Eduardo. Lite bara. Det är du värd efter allt det där märkliga och bisarra ståhejet.

Theo är skadad. Kanske tillbaka i helgen mot Man City. Förra gången England mötte Kroatien, borta, gjorde han hattrick.

Nu försöker jjag med albanerna igen. Come on! Ge dem en dansk skalle, deras egen medicin.

#58 - 9/9 12.35

2009-09-09T12:38:00.002+02:00

Det blev inget igår. Det var ju tisdag trots allt.

Och idag är det den där nionde i nionde nollnio. Paddan åker förbi mig, det är inte många turister kvar nu.

Sitter och lyssnar på Jamie T. Han låter fortfarande som om Lady Sovereign fått The Stereets och Pete Dohertys gemensamma unge.

Bra skit alltså.

Nu ska jag röra på mig i 25 minuter. Promenad. Kort meddelande alltså. Några a-lagare ser dessutom sugna ut på min bänk.

-- Posted from my iPhone

#59 - 7/9 23.11

2009-09-07T23:08:00.005+02:00

Kort påstående (att utvärdera om 18 månader): Spotify i min iPhone kommer att göra livet mycket enklare.

Annat ikväll:

- True Blood. Avsnitt 2 och 3. Det tar sig. Nu kollar jag nog ifatt.

- Insåg att min Cdonbeställning från förra måndagen, de mailade på tisdagen att den var sänd, kommit bort någonstans. Mailade. Ej svar ännu. (Beställning innehöll bland annat två skivor med Nas, en med Bo Kaspers och första säsongen av Oz).

- Roast på Berns, eller vad det nu hette. Småkul, stundtals. Jag vet inte om jag tycker att roast som form, i alla fall inte som det gjorts i Sverige, skiljer sig så mycket från.. stand up. Man har väl egentligen bara plockat ut det "elaka" och koncentrerat sig på en person. Sättet skämten är skrivna på och så som de presenteras är väl klassisk stand up, är det inte? Och det är väl småkul, stundtals.

- Ser ett avsnitt av Seinfeld och tankarna stannar återigen vid cykeln. De gör det ibland. Varför hängde cykeln där (där finns säkert tusen dramaturgiska svar, men jag orkar inte nu)? Vem använde den? Varför grön? Vad hände med den efter slutet? Gick den att köpa? Vem äger den i så fall nu? And that's why I love the internet. Även om jag inte fick allt där.

#60 - 7/9 19.15 (Princip)

2009-09-07T19:15:00.004+02:00

Igår fick jag lära mig att mannen som sköt Franz Ferdinand i Sarajevo hette Princip. Något jag borde ha vetat kan tyckas, men första världskriget har aldrig varit min kopp med thé direkt och sådan namnfakta som jag brukar tycka om att kunna har här gått mig ganska obemärkt förbi (även om jag naturligtvis kunde Franz Ferdinand).

Direkt när jag av en slump fick veta detta började googla på tjecken. Den allra största anledningen till att jag gjorde detta, eller egentligen den enda, var för att ta reda på om det möjligtvis var så att det var han som var ursprunget till ordet princip. Utan någon egentlig tanke om varför i hela världen han skulle vara det.

Det var bara insikten om att jag skulle bli en mycket lyckligare och mer förstående människa om det hade förefallit sig vara så. Saker och ting skulle liksom ha fallit på plats lite bättre. En liten, liten pusselbit skulle ha passat in i det stora pusslet jag försöker lägga om bakgrunden till ordet princip låg i människan Gavrilo Princip.

Nu var det naturligtvis inte så, vilket jag säkert innerst inne visste med en gång. Man skulle väl ganska lätt kunna räkna ut att det inte finns någon möjlighet till att det skulle vara så. Men jag var ändå tvungen att kolla upp det. Någon gång ska ju något av de där långskotten gå in.

#61 - 7/9 12.45

2009-09-07T12:51:00.002+02:00

Just another manic monday. Sjöng någon. Bättre än tisdag, tänker jag. Tisdagen är manisk om någon.

Mina favoritdagar rent känslomässigt (såna här listor gjorde man alltid som liten men görs alltför sällan nu, borde göras dock för att konkretisera saker och ting) är i följande ordning med den bästa först: lördag,söndag,fredag(som tappat en placering ),torsdag,onsdag,måndag,tisdag.

Så, där har ni dagens viktigaste lunchfundering. Nu kan ni bara vänta på vad jag ska klura på till kvällen.

-- Posted from my iPhone

#62 5/9 23.14

2009-09-05T23:11:00.004+02:00

Anant idag:

Tapetsering. Som gått över förväntan hittills. Utan att vi för den sakens skull är på något sätt klara. Ser ut som en djungel i sovrummet. Får nog köra lite kamouflagetyger på det.

Tomatsås. Gjort på egenodlade tomater. Med chili, vitlök, karl-johansvamp, marcarpone, basilika och mejram. Blev helt ok.

Nu sitter jag och slötittat på Pulp Fiction. Det skulle jag kunna göra varje kväll egentligen. På tisdag ska jag uppdatera mig med Tarantinos nya tänkte jag. Som ska vara väldigt tarantinskt. Säger många. Alltför många. Det känns som att den kommer vara för uppenbar då. Och bli tråkig.

Ungefär som Coens senaste. Vad den nu hette. Den föll bort snabbt. Minns att jag halvsov mot slutet. Den var så coensk att det förslog. Jag kunde förutspå varenda replik, varenda kameraåkning.

Det kunde jag naturligtvis inte, men det var den känslan.

Ljungberg till Arsenal på lån? Läste äntligen Bladets artiklar nu. Nostalgiskt är jag naturligtvis lycklig. Fotbollsmässigt kan jag tycka att det är helt ok lån, utan att ha sett speciellt mycket alls från Seattles matcher.

Bruce Willis har inte gjort en bättre roll efter Pulp Fiction va? Stackarn. 15 år.

Likadant med Travolta va?

Ont i nacken, ryggen. Sveriges seger gör det lättare dock. Drack en Norrlands 0,5. God. Åt en ölkorv. Det var länge sen. Sådär. Snusade Onico.

Onico och 0,5:or. Så kan det gå.

Nu går jag och lägger mig.

#63 - 5/9 22.12 (Den mannen saknar all form av sans)

2009-09-05T22:11:00.001+02:00

Det finns nästan ingenting som gör mig så nervös som en viktig match för svenska landslaget i fotboll.

Och det finns nästan ingenting som gör mig så glad som en seger i en match för svenska landslaget i fotboll.

Idag har jag fått uppleva båda känslorna. Och så mycket mer än så.

För när de gör det på detta sätt, på detta filmiska vis med en dramaturgi omöjlig att skapa genom fiktion, så finns det inte så mycket större.

Jag har alltså spenderat kvällen med Ungern-Sverige. VM-kval i fotboll. En match Sverige var tvungen att vinna för att ha minsta lilla chans kvar att nå VM i Sydafrika nästa år. Sverige spelar under hela matchen bättre fotboll än de gjort på länge och gör efter bara 8-9 minuter 1-0. En Mellbergskalle. Klassiskt svenskt. Sverige fortsätter under matchen att pressa och har i alla fall 4-5 kvalificerade chanser att göra 2-0. Sätta spiken i kistan. Vi vaggas in i en falsk trygghet att det är klart. Det finns ingen chans att Ungern kommer igen. Det handlar bara om när vi gör tvåan.

Så kommer blixten. Igen. Som för fyra år sedan, då i form av Zlatans 1-0. Blixten nu är domarnas pipa som blåser för straff. För Ungern. 1-1. Och 80-82 minuters bländande svenskt spel betyder.. absolut ingenting. Loppet är kört och det dröjer inte många minuter innan Portugal kvitterar Danmarks 1-0 ledning och Sydafrika har aldrig varit längre bort.

Ungern inser nu att de faktiskt kan vinna, dra ifrån i gruppen, ha råd med en förlust mot Portugal och faktiskt kunna nå play off och sitt första slutspel sedan 86. Det blåser kuling fram och tillbaka. Det är tokspel, anfall hit och anfall dit. Fjärdedomaren lägger på tre minuter. Jag hinner fler än en gång tänka tanken att jag går och lägger mig efter detta. Under täcket, släcker och sover bort det här. Vaknar imårrn och tänker inte mer på det svenska landslaget i fotboll förrän nån gång hösten 2010. Minuterna går. Handbollsanfall, minus mål. Vi har nåt bra läge. Ungern är på väg igenom någon gång.

92.30 någonting hör jag kommentatorn säga att det nog var Sveriges sista möjlighet, Ungern har bollen och han undrar om de kan göra någonting av den. Sedan tror jag det är en rensing från Mellberg, som jag tror ska gå ut till inkast men som stoppas upp av, jag tror det är Källström eller Elm. Och sedan en boll framåt. Jag inser att domaren kommer blåsa av innan Sverige hinner avsluta detta anfall. Klockan står på 92.53 någonting. Han, Källström eller Elm eller vem det nu är, slår bollen framåt. Mot Zlatan. Han vänder bort en back. Får bollen alldeles för långt ifrån sig. Typiskt. Så, nu blåser han. Slut. Finito. Jag tror att jag tror att det är avblåst.

Så får han en tå på den där bollen ändå. Som inte är död. Inte på något sätt. Han får en tå på bolljäveln och trycker till den, så hårt som bara en Zlatantå kan göra. Rakt på målvakten. Men eftersom mannen är född med en fotboll så sugs den naturligtvis tillbaka, likt en magnet och träffar denna gång någonstans i nedre delen av magen. Stöts framåt. Och rullar sakta, sakta i mål. Jag tror att klockan precis går över i den nittiofjärde spelminuten.

Och det enda jag kan tänka är att han är fan inte klok, den mannen. Han har inga regler eller lagar att följa. Ingen gravitation. Han lyfter. Han är så mycket större än svensk fotboll. Så mycket större än sport och idrott. Det är inte första gången, det är inte andra eller tredje eller fjärde heller som han gör något sånthär. Och det är inte sista. Han överträffar allt och alla, gång på gång. Eller bara gör det han är skapt till: Mirakel.

Det gör mig redan ont att vi om 10, 20, 30, 40 och 50 år inte kommer att ha en Zlatan i vårt landslag.

Därför måste vi till Sydafrika. För att visa upp för världen att denna stora idrottsman är Sveriges Zlatan. Inte Barcas eller någon annans. Och jag tror han kommer ta oss dit. Med detta oslagbara, det är det naturligtvis inte, mål som ett första höststeg på den vägen.

#64 - 4/9 22.54

2009-09-04T22:53:00.003+02:00

Käkar min påse med chips. Rensar och döper mina videoklipp. Snusar mitt Onico. Dricker mitt vatten.

Idag unnade jag mig inte ens en Jever 0,0. Den är god annars. Det sa jag kanske.

Jag skulle härsa mitt hö också. Eller vad det nu heter. I Polen härsar de fortfarande höet. Det gör vi ej längre här. Då kanske jordbruket funnits kvar. Tror inte ens Centern känner till jordbruket idag eller bryr sig så mycket om det. Var det EU som slutligen tog död på bonderiet eller var det tvärtom så att de satte fart på det igen? Men nu är det väl dött ändå va?

Jag måste fråga S pappa. Han lever fortfarande av det. Så det är väl inte dött. Kanske. Helt i alla fall.

Bland videorna hittar jag en klassiker från Hua Hin. Norton skriker Get on stage man! åt sångaren i ett halvtaskigt coverband. Problemet är att han redan står på scen. Han svarar. Well, well, its a request.

Gjorde en thaigryta ikväll. Speaking of that country. Med mycket chili, kyckling, kokoscream, murklor, vitlök med mera. Blev lysande.

Skulle sett en film men satte mig här istället. Hade förväntat mig att Cdon levererat säsong 1 av OZ. Men icke. Vad har hänt med Cdon? Jag beställde i tisdags. Är det för att jag varit sen med fakturorna ett par gånger? Ni ska vara glada att jag fortfarande handlar mina skivor, filmer och tv-serier.

En kompis berätta att hon fått samtal från dolt nummer till mobilen och att en man presenterat sig som SCB och undrat om hon kunde delta i en undersökning om sexuella vanor för tjejer mellan 18 och 60.

Herrejesus.

Den hade väl till och med Hans Scheike haft svårt att värpa fram.

Ät pepparchips, kolla på tv och gå och lägg er.

Herrejesus.

S kollar vidare på True Blood. Avsnitt 6-7 eller nåt. Så mycket med den gilla-samma-serie-så-vi-kan-se-ihop-tanken. Jag gör ju i och för sig allt annat än det jag tänker att jag ska. Dygnets lediga timmar. Alla dagar. Alltid.

Spacklat idag i alla fall. Mest S kanske. Men ändå gjort. Tapetsera imorgon.

Dricker mitt vatten. Klagar över mina smärtor i ryggen och nacken. Sitter kvar hängande i soffan. Fyller på vattenglaset.

Beställde även Looptroops Modern day city symphony från Cdon. Av nostalgiska skäl.

Det är få faktum inom musik som jag älskar så mycket som när jag inser att jag faktiskt kan bli nostalgisk över svensk hiphop.

Och tvätta händerna innan ni kliar er i ögat efter att ha hackat piripiri. Snälla gör det. Likaså ska ni hålla eggen på kniven uppåt om ni står med en handuk i handen och ska torka rent samma kniv. Inte ner mot handen. Speciellt inte om den är nyslipad.

Jag får göra klart det här med videoklippen nu. Lägga över dem på den externa. Det känns som att den här datorn kommer dö snart. Säg, när vi är nere på 17?

#65 - 4/9 12.59

2009-09-04T12:58:00.001+02:00

Tanke: Fredagarna är inte vad de en gång var. Jag måste återställa detta, det var nämligen bättre då. Idag ska jag hem och spackla. Jag vet inte om det är på rätt väg. Kanske är det så, kanske inte.

-- Post From My iPhone

#66 - 3/9 23.00

2009-09-03T23:00:00.004+02:00

Snart är det den nionde i nionde nollnio. Och fan vad juvelerarna har levt upp en gång om året sedan 01 och kommer så göra till och med 12/12/12. Tydligen ska man förlova sig på dessa datum.

Tycker jag verkar barnsligt. Men så står jag väl där, vilsen med en ring den elfte november tjugehundraelva.

Nej, vad ickeoriginellt. Jag får vänta på nästa OS och den där dagen som bara kommer de åren. Då ska ju tydligen kvinnan fria. Fick jag lära mig för ett par veckor sedan. Det finns så många konstiga traditioner. Var kommer de ifrån? Vi får fråga Fredrik Lindström. Om vi nu bryr oss.

Har äntligen rensat klart foton sedan tre och ett halvt år. Säkerhetskopierar dem nu. Så sätter jag igång med alla videoklipp sen. Kanske ser andra avsnittet av True Blood först.

Det började sådär. Men kommer förhoppningsvis att växa. Det är ju trots allt vampyrer vi har med att göra. Vampyrer är det stora svarta 2009. Det riktigt stora.

Man minns med bilderna förresten. Människor man glömt, platser man förträngt, situationer som passerat. Jag har gjort endel de senaste åren ändå. Det har hänt mycket. Det är roligt att minnas. Oftast. Det har ju ändå varit och är ofta så pass långt bort att de flesta har glömt. Då kan man bli nostalgisk istället. Utan att för den sakens skulle vilja ha tillbaka känslorna, miljöerna eller tankarna. Men den nostalgiska glädjen kanske ligger i just det att vi är medvetna om att vi tagit oss därifrån. Och aldrig ska tillbaka. Kanske är det därför vi älskar nostalgi. Som naturligtvis också kan vara minnen av goda tider. Men jag är nog minst lika nostalgisk över det olyckliga, tråkiga. Misären.

Jag ska göra något med de bilderna någon gång. Kanske. Inte bara låta de ligga.

Med de här texterna också.

På tv pratar de om stafettläkare, jag har inte lyssnat och undrar vad en stafettläkare är? Tydligen tjänar de mer än vanliga läkare, upp mot 100 000. Scheisse.

Jag stänger av. Kanske sätter jag på något gammalt Filip och Fredrik-program, så att jag får skratta lite. Inte för att jag på något vis behöver det, jag skrattar fortfarande åt Björn Hellbergs skratt efter Aschbergs göteborgsvits. Men jag mår alltid lite bättre efteråt.

Nu har jag raderat en massa svordomar i denna text. Det är allt som oftast inte speciellt stilfulllt att svära i text, det borde jag ha lärt mig. August Strindberg kunde dock hantera detta. Bland annat därför beundrar jag honom.

#67 - 3/9 19.46

2009-09-03T19:45:00.002+02:00

Tror jag fick tillbaka matlagarlusten. Strömmingslådan är i ugnen. Med mycket grädde, västerbotten, skogschamp, lök. Tror jag kör pasta till det. För att inte göra det för svenskt.

Regn, regn, regn. Återigen ett konstaterande. Även om jag gillade Lundells Vädermannen väldigt, väldigt mycket. Och den handlade ju dels om väder. Men han kanske också bara konstaterade.

Eller, nej. Det gjorde han inte. Han levde efter vädret. Det ska jag aldrig göra.

Måste kasta i pastan. Tagliatelle, ägg.

Måste byta kolhydrater ibland. Oftare. Det är för mycket pasta. Men va fan:

Anpassar mig efter så mycket annat, kolhydraterna kan jag väl få sköta efter behag?

Minns att jag såg Emil Jensen på Arvika och gillade det. Trycker igång honom på Spotify, efter att ha lyssnat på Fibes, Billie the Vision med mera. Låter bra även på skiva. Minns en dålig skivförsäljare som försökte sälja på mig Emil Jensen utan att ha en aning om vem han var. Dåliga skivförsäljare är bland det värsta jag vet. Näst dåliga ostsäljare.

Så, strömmingslådan klar. Sätter mig och äter. Kollar på första avsnittet av True Blood. Tror S hittat en serie som jag också tycker om. Vi har inte många sådana ihop. Dexter men vad mer?

Måste köpa premiumutgåvan av Spotify, denna reklam går mig numer på nerverna. Dessutom kan jag då appen i iPhonen. Den där iPhonen..

#68 - 3/9 7.46

2009-09-03T07:46:00.002+02:00

Dags att gå snart. I tid idag. Spårvagnen dock. Den där smittospridaren, som de kallar den. Ska tydligen vara värst.

Jag undrar vem i min bekantskapskrets som kommer åka på svinis först. Tydigen ska 1 av 10 i Sverige insjukna i höst. Då borde man känna ett par stycken. Kanske finns det någon Facebookgrupp, Vi som har svininfluensa, typ.

Det spricker upp ute, men hösten är definitivt här. Jag bryr mig egentligen inte så hemskt mycket om vilket väder som råder. Men det är naturligtvis alltid något man kan konstatera, det där med vädret.

Ett väderkonstaterande har räddat många stela situationer genom åren. Och naturligtvis en viktig ingrediens i våra liv.

Torsdag idag. Två dagar, sedan helg. Längtar så smått. Ska nog göra en lista på saker jag borde göra, utan att för den sakens skull behöva känna mig pressad av den. En lista med saker jag skulle kunna göra. Det finns en hel del sådana.

Om det nu inte blir tapetsering. Då tar den nog helgen i besittning.

Går upp till spårvagnen nu, förhoppningsvis kommer jag inte till jobbet med svinis. Den har verkligen vuxit, den där influensen. Fy fan vad den har spridit sig när man tänker på det.

#69 - 2/9 22.46

2009-09-02T22:45:00.004+02:00

Nu är Kalle mätt igen. Det var ett tag sedan.

Den där marinerade laxen tillsammans med en kantarellrisotto satte stopp. Kantarellerna var för övrigt plockade på landet i Eksjö, av S farbror. Naturligtvis underbart gott. Kantarellerna tänkte jag då närmast på. Det andra också ok. En god sallad också, smått drämkt i nyinköpt citronolivolja och cabernet souvignon-vinäger. Det var gott.

Hade kamrern och gravid f.d. arbetskollega på middag. Blev samtal om barn, som sig bör. Jag körde Jevers alkoholfria till maten. Faktiskt helt ok. Det var inte Guinness variant, Kaliber. Blaskigt mineralvatten. Loka öl typ. Nej tack.

Nu har jag sms:at ut mitt nya nummer till de få människor som behöver det, alternativt som jag vill ska ha det. Jag undrar vilka som ska känna sig hedrade.

Glömt laddaren på jobbet dock och inga batterier i iPhonen. Jobbigt på riktigt. Jag har vant mig vid den. Faktura från Telia. Har jag inte vant mig vid. Verkar fakturera ett halvår i förväg. Värre summor än CSN skickar på. Får styra upp det här med Telia. Så kan det ej fortgå.

Stoppar in en Onico enbär och låtsas att det är snus. Oförnuftigt. Märkte ni förresten att förra inlägget fått rubriken 9/2? Det var inte på något sätt ett försök att vara fyndig, även om det för vissa skulle kunna te sig så.

Måste hitta ett fotbollslag att börja träna med. Division 7. Köpa fotbollsskor, benskydd. Träningskläder. Måste ligga i närheten, eller på ok kommunaltrafikavstånd. Två träningar i veckan. Kanske få hoppa in i någon match i början av nästa säsong. Inomhusträning i vinter. Innefotboll har alltid varit min grej.

Kommer någon människa jag inte pratat med på länge som jag ändå skickade mitt nummer till att höra av sig tillbaka? Föga troligt. Jag hade nog inte gjort det.

Om jag inte varit berusad kanske.

Vi har beställt tapeter. S har gjort det men jag har varit med och valt. Inte helt nöjd med valet men det var det bästa vi kunde hitta. Kommer på fredag. Kanske försöker vi tapetsera i helgen. Jag vet inte. Jag har aldrig tapetsera. Hantverk är inte min grej, har aldrig varit. Jag vill att det någon gång ska komma att bli. Därför borde jag börja med att försöka tapetsera. Definitivt. Intalar mig själv att det kommer bli roligt.

Ungern-Sverige på lördag. Ser jag fram mot. Zlatan måste vara hel. Då vinner vi med 2-0. Måste, måste vinna så hoppet om Sydafrika i alla fall till en uns finns kvar.

Kan man säga till en uns? Nej. Det kan man nog inte.

Min farbror svarade på sms:et nu. Jag skriver tillbaka och frågar om vi vinner på lördag.

Klockan har gått och hon är 23.15. Ser klart den där Kristallen ändå. Eller Euro Talk. Eller går jag och lägger mig? Och kramar S.

Jag sitter kvar och slösurfar lite kanske. Ännu en kväll går, ikväll har jag i alla fall haft trevligt.

#71 - 9/2 12.48

2009-09-02T13:05:00.002+02:00

Kort meddelande: Lunch spenderades idag på kontoret, maten från igår. Sedan sätter jag mig på en bänk uppe vid Poseidon och blickar stundtals ner över Avenyn, stundtals mot folket på trappen till konstmuseet. Där sitter jag nu i göteborgska vindar och lyssnar på Christoffer Sanders Fattig bonddräng. Inte så mycket mer.

Annan tanke: Borde sluta köpa Onico enbär, nu gjorde jag det igen.

-- Post From My iPhone

#71 - 2/9 06.55

2009-09-02T12:47:00.002+02:00

Så ringer klockan igen. Eller den har egentligen redan ringt. För tio minuter sedan, då följer alltid tio minuters medveten snooz. Vid 06.55 går jag alltid, nästan utan undantag, rakt in i duschen. Vågar inte ligga kvar. Gillar inte att komma försent.

Något jag ska göra idag ändå, trots punktligheten, av en annan anledning. Och när jag gör det slår det mig att jag inte längre orkar skämmas ens för det. Inte här i alla fall.

Efter duschen ska jag kliva upp och torka mig, väcka S, krama henne. Göra två mackor med skinka och en mugg med the. Något fruktigt, halvgott. Läsa tidningen och titta på God morgon Sverige

Det gör jag alltid. 5 dagar i veckan inleds exakt så. Nästan helt utan undantag.

Så kommer det göra också idag med en liten, liten skillnad (den gäller sak av mer privat natur, sådant man gör när ingen ser på och jag tar därför inte upp det här).

Varför går jag upp så tidigt som 6.55 då när jag inte börjar förrän 8.30? Jag gillar att kunna ta det lugnt på morgonen helt enkelt. Sträcka ut mig i soffan, läsa tidningen, göra mig mentalt förberedd.

Vilket jag i och för sig aldrig blir ändå.

Och stressa kommer jag få göra denna morgon ändå. Vid 8.00 kommer jag på att jag måste ta spårvagnen idag. S ska ha den cykel vi har som fungerar. Annars cyklar jag runt 10 över men ska jag ta vagnen får jag gå fem i. Vilket betyder att jag nu är minst fem minuter sen utan att ens vara helt klar att gå.

Men jag orkar som sagt inte skämmas för ens det längre. Får lite ont i magen dock.

-- Post From My iPhone

#72 - 1/9 22.16

2009-09-01T22:15:00.002+02:00

Tillbaka i realtid är jag nu. Där borde vi vara hela tiden, tänker jag. I realtid.

Det var jag inte efter jobbet då jag åkte och inhandlade varor att förtära för resten av månaden. Sa till S att hon inte behövde åka med, hon gillar det inte, och åkte ensam till Ica Maxi för att handla. Det var rätt behagligt. Jag fick köpa vad jag ville. Kunde lyssna på iPoden. Krunegårds nya singel fortfarande.

Kicken, var tog den vägen?

Fredrik Virtanen skrev en hel krönika inspirerad av den textraden igår. Tror jag. Att han var inspirerad av raden alltså.

17.30 åkte jag alltså för att handla. Var hemma 19.30. Köpte dyr rödvinsvinäger, västerbottenost till en risotto jag ska laga imorgon, lime naturligtvis och en massa torkade kryddor. Bland annat. Köpte också nötfärs samt spansk peppar och gjorde chilibiffar, som jag vände i nymortlad svartpeppar innan stekning, när jag kom hem. La också en laxsida i marinad (inegfära, limesaft och skal, olivolja, socker, lite rom).

Det var maten.

S köpte flygbiljett till Atlanta. Jag önskar jag kunnat åka med. Har alltid velat se Atlanta. Dirty south. Home of Outcast. Två av de största. Och Lil'Jon. Crunkshit. Såg någon dokumentär, eller om det bara var ett inslag, som Musikbyrån gjorde från Atlanta för ett par år sedan. Om just crunken tror jag.

Martin Luther King kom från Atlanta också.

Men jag kommer nog inte till Atlanta i höst. Till London istället hoppas jag. I slutet av oktober förhoppningsvis. Inväntar svar angående biljetter till Matchen. The clash of north London. Som naturligtvis bara har en segrare.

Jag går in och kollar igen, för femte gången idag tror jag, om det kommit något besked.

Det har det naturligtvis inte.

Klockan närmar sig kvart i elva. Vad ska jag göra av kvällen? Diska? Nej, det brukar jag inte orka. Surfa? Kanske. Kolla klart på Kristallen? Nja, tv är inte så bra på att göra tv om tv. Typ så. Men Robban Aschberg var, som inte alltid, en behållning och väl värd en stående ovasion.

Kanske kollar jag på fan-tv:s Eurotalk. Tar min nördighet vidare. Sugen på snus. Sådär ett år senare. Inte så sugen på öl. Sådär två veckor senare. Såg i och för sig en Mariestads höstbrygd 3,5 på Maxi idag. Som antagligen gör sig med gryta eller en kantarellomelett. Tänkte jag. Men den får vänta på mig. Eller jag vår vänta på den. Hur man nu ser på det. Om man gör det. Ser.

Skriva borde jag. (På tv ska Daniel Kiss springa 110 meter häck och Spotify väljer att spela Fibes, Oh Fibes!). Men jag får liksom inte ut något.

Inte tisdag, 22.45. Inte nu och inte här.

Jag måste inreda källarn. Eller inte-inreda källaren. Ta mig dit bara. Snart. Måste jag det. Installera den genom inte-inreda.

#73 - 1/9 12.59

2009-09-01T16:08:00.002+02:00

Spenderar lunchen på en pizzeria. Uteservering. Det är varmt igen. Sommar i en sekund.

Läser mitt Aftonblad. Om Zlatans debut mest. Lite om Anna Odell, på kulturen. Lyssnar på P3 Dokumentär från podradion. Om Lars Tingström. Hans namn gör att jag drar på munnen. Vi kallade en gammal chef för Tingström, bombmannen. Hans efternamn var likt och det var inte mer än så.

Sånt tänker jag på när jag sitter där. Sånt får mig att le. Käkar ensam. Det är skönast så. I alla fall på tisdagar. Kanske inte på fredagar. Inte heller måndagar. Måndagar äter jag gärna med S. Men tisdagar är ensam bäst.

Tar en vegetarisk, med lök, paprika, kronärtskocka och champinjoner. Man får rikligt med pizzasallad här och bagarn är tyst men trevlig. Jag spenderar hela min timme på denna pizzerias uteservering, med mitt Aftonblad och Lars Tingström. Tänker inte på så mycket annat, låter tiden gå. Pizzan är ok utan att på något sätt likna en italiensk variant. En svensk lunchpizza. Det tänker jag på förresten, att jag borde hitta bättre pizzaställen. Bra italienska restauranger.

Klockan närmar sig 1 och jag får lite bråttom. Cyklar tillbaka, från lugnet och upp på Avenyn. Timmen var skön idag.

-- Post From My iPhone

#74 - 1/9 00.23

2009-09-01T12:58:00.001+02:00

Ligger i sängen utan att kunna sova. Hungrig, som så ofta numer under sena kvällar.

Tittat på Zlatans debut i Barca. Han var godkänd. Två plus innan målet. Tre efter.

Tänker på mat som sagt. Italienskt. En riktigt bra italiensk restaurang. I New York. En Elaines. Där vill jag sitta 00.23 en måndagskväll. Inte ligga här och vänta på att gå upp. På morgonen som alltid kommer.

Men jag tar den för vad den är just nu. Morgonen också.

Börjar slösurfa lite. Läser någon av de där 5-10 dagliga bloggarna om fotboll som jag kanske spenderar för mycket tid med. Gör jag det?

Vad skulle jag annars göra? De ger mig den infon jag mår bra av att få veta och allt som ofta något litet skratt. Som en bra dagstidning om bara fotboll är dessa bloggare. Så jag fortsätter läsa. Tills klockan slår 1.

-- Post From My iPhone

#75 - Stadsfesten (I den lilla staden)

2009-08-31T21:36:00.004+02:00

Eksjö Stadsfestival. Också en festival. En spännande upplevelse.

Nu jobbade jag mest i och för sig. Serverade öl. Mest. Endel vin. Till många människor. Vissa jobbigare än andra. Som sig bör. Andra trevliga, vänliga. Endel kända ansikten.

Oerhört roligt att jobba intensivt, sent och framför en scen där det i alla fall tillfälligt spelades bra musik.

Persson gjorde en dussinspelning som naturligtvis är bättre än många andra dussinspelningar. Med Josef Zackrisson på bas och Niclas Frisk på gitarr blir det gärna så. Magnus Lind fattades dock.

Och Sator gjorde en underbar spelning, en sen kväll. Gamla hits och prat om SSAB och Borlänge.

Bra var också Roffe Wikström, när han inte bluesade sönder mina öron, Stefan Sundström, mer hippie än vanligt, och Wille Crafoords Just D-medley.

Noise Forever var dock bland det absolut värsta jag sett och hört på väldigt, väldigt länge.

På det stora hela en väldigt trevlig, liten festival, som bäst lyckats med att dra folk i alla åldrar (Promoe, Ove Thörnqvist och EMD var tre av de stora namnen) och på det sättet skapa en skön stämning. Eksjö Fiesta kan växa vidare.

#76 - Orättvisan (som jag inte bryr mig så mycket om)

2009-08-31T21:25:00.003+02:00

Ser sammandraget av Matchen från lördagen. Den som jag missade på grund av servering av diverse alkoholhaltiga drycker. Förlusten med 2-1 var definitivt orättvis.

Skulle jag säga även med objektiva ögon.

Så kan man inte säga va?

Det var i alla fall orättvist. Men på något sätt känns förlusten inte så jobbig nu när jag sett hur bra de spelade och hur, i alla fall till klara målchanser, överlägsna Arsenal var. Hade det varit tredje omgången från slutet hade det naturligtvis varit en katastrof. Men nu känns det som att läget är under kontroll. Som att vi har det här i egna händer på något sätt. Så jag bryr mig inte så mycket om förlusten utan konstaterar istället att Arsenal spelar den bästa fotbollen de gjort på ganska länge.

Det blir inte en ny unbeatensäsong, det blir det nog aldrig, men jag tror inte Arsenal behöver förlora mer än max en match till och kan vi bara få in ett mål när det står 1-1 borta mot Birmingham i slutet av mars (Eduardo naturligtvis) så tror jag att det här kan gå vägen.

Det känns som att det är dags igen.

#77- Timmen

2009-08-27T12:57:00.000+02:00

Ibland spenderar jag min lediga timme mitt på dagen med att spontansätta mig i valfri park och titta på människor. Idag har jag dessutom lärt mig blogga från iPhonen.

Lyssnar på Krunans Hela livet var ett disco. Utomordentligt bra låt. Får höra den live imårrn.

Lyssnar dessutom på Mitt Piano, som gör härlig 3-och-en-halv-minuters-pop utan några som helst krusiduller,

-- Post From My iPhone

#78 - Den-nya-skiten (Soundtrack of hösten tjugehundranie)

2009-08-25T20:53:00.000+02:00

Så här kommer ännu en playlist från Spotify. En som är så jäkla mycket bättre än gårdagens.

Framförallt färskare. Ingen skiva där respektive låt finns med är ännu släppt. Det var kravet för att få plats på playlisten.

Det är hösten jag har framför mig. Och de här tio låtarna är så mycket höst.Ett hopp om att klara av detta en gång till.

Och det gör jag så gärna om de här tio kommande skivorna håller lika hög klass som singlarna. Jag ska vandra fram och tillbaka genom hällregn, halv nio på morgonen och halv sex på kvällen fram och tillbaka till jobbet och i alla fall när jag går där vara lite lycklig.

Jag tankar ner de till min iPhone och börjar redan nu.

Gör det ni också, här är de:

Markus Krunegård: Hela livet var ett disco
Theodor Jensen: Songbird
Jay-Z: D.O.A
Tom Malmquist: Elegy For Someone I Knew
Ken Ring: Nu måste vi dra
Bye Bye Bicycle: Navigation
Jamie T: Sticks 'n' Stones
Lars Winnerbäck: Jag får liksom ingen ordning
Little Dragon: Fortune
Fibes, Oh Fibes!: Love Child

#79 - Nörderiet

2009-08-24T23:12:00.003+02:00

Skaffar man Canal Plus, vilket jag äntligen gjort (för även om det är kul att på krogen varje gång Arsenal spelar fotboll så blir det lite tungt, både i plånbok och huvud, efter ett tag), så händer det lätt att man sitter 23.14 en måndagkväll och tittar på en repris av Helsingborg-Gais. Detta efter att ha blivit lite smålycklig över att ha sett Villa piska Liverpool bort med 3-1.

Ja, det var väl bara det jag skulle säga. Men något nörderi måste väl alla ha? För att må bra.

#80 - Modern

2009-08-24T21:33:00.005+02:00

Slängde ihop en Spotifyplaylist på temat Maria. Lite för snabbt sådär. Tanken var att Maria var tvungen att förekomma i låttiteln. Och det lyckades nästan. Sprang på något jag inte hört på väldigt länge, log och var tvungen att skjuta in den.

Tyvärr fanns inte Ken Rings Maria eller Lundells Altaret i Maria på Spotify. Annars hade de funnits med. På två andras bekostnad. Vilka är oklart. Här är i alla fall drygt en timme med Maria, ge den en chans:

(Här trodde jag att jag bara kunde länka in en hel playlist till din egen Spotify, men det var väl att överskatta tekniken. Det gick alltså inte.)

Så här ser den ut i allafall, tryck ihop den själva:

Moto Boy: Ave Maria
Markus Krunegård: Maria & jag
Bruce Springsteen: Maria's bed
Joey Ramone: Maria Bartiromo
Wu-Tang Clan: Maria
Marvin Gaye: Maria
Ulf Lundell: Maria kom tillbaka
Totta Näslund: Maria
Eldkvarn: Maria, inför gud
Monica Zetterlund: Jungfru Maria
Beck: O Maria
Michael Jackson: Maria (You Were The Only One)
Raymond & Maria: Ingen vill veta var du köpt din tröja
John Holm: Maria, många mil och år från här
Olle Adolphson: Målaren och Maria Pia
Cornelis Vreeswijk: Josef och Maria
Luciano Pavarotti: Ave Maria

#81 - Serien

2009-08-22T21:57:00.002+02:00

Om än inte den bästa, så kanske den med högst lägstanivå. För att prata sportspråk.

Dexter.

Nu sätter vi igång med fjärde säsongen. Egentligen borde jag spara. I alla fall några avsnitt. Men det får bli första ikväll. Så kan vi spara lite sen.

Kanske.

#82 - Inledningen

2009-08-22T21:41:00.003+02:00

På säsongen 09/10. Visar den var Arsenal står? På riktigt.

6-1, 2-0 och 4-1.

Vi får hoppas det. Men trots alla mål är jag lite orolig för att de som "ska" göra mål inte gör det. Och då tänker jag framförallt på Van Persie, Bendtner och i viss mån Arshavin. De måste komma igång för att den här målskörden ska fortsätta.

Men så länge vi har en tia som snittar ett mål per match ska jag definitivt inte klaga. En mittbackstia. Det var alltså därför Wenger gav honom den tröjan. För säsongen 09/10.

#83 - Tokpopen (Obs: Innehåller prat om låttitlar såsom CP-Sven, Håll käften unge och en om välkänd diktator)

2009-08-21T22:53:00.005+02:00

Per Sinding gör sin kanske mest klassiska påa i annat också klassiskt Minnen med på PSL.

Om legenden Onkel Kånkel och arga mammor. Tyvärr verkar det inte finnas mycket mer inslag om denna grupp, och framförallt inte med, någonstans. Eller?

Jag minns att vi lyssnade på Onkel Kånkel när vi gick i sexan och hade fått en cd-spelare till klassrummmet, jag tror det var denna julskiva. Jag minns Ferdinandlåten. Och jag tror att det var, det måste ha varit, Fernando som hade den i sina ägor. Har han den kvar? Har du det?

Det måste du ha. En klassiker.

Annars lyssnade vi endel på Nirvana på den där cd-spelaren. Mycket Nirvana. Men även någon Absolut Music-skiva, det måste ha varit 16 va? Jag minns en Meatloaf-låt och, jag tror det var, Go West med Pet Shop Boys. Kanske spelade vi också endel Ebba Grön, det borde vi ha gjort. Och så skrattade vi till Onkel Kånkel.

#84 - Junioren

2009-08-21T20:28:00.003+02:00

Och junioren ifråga är Stor.

Killen som rappar på svenska som om det vore på engelska. Berättar historier från en uppväxt i Stockholms förorter. Skivan heter Nya Skolans Ledare och är ett litet mästerverk. Naturligtvis producerad av the Salazar Brothers, med Masse i spetsen, som samplat en massa gammal klassisk svensk hiphop från slutet av 90-talet. Skivan gästas också av bland andra Petter, Promoe och Adam Tensta.

Hittade för övrigt in på Redlinebrödernas blogg och hittar där denna klassiker, kanske inte den mest ödmjuka låten som gjorts. Nu överlevde ju i och för sig både Petter och Looptroop den första vågen svensk hiphop och är fortfarande idag bland de kanske fem största i genren. Men jag undrat hur många av de andra på den där Redline-skivan som lever på musiken idag?

#85 - Projektet

2009-08-20T18:56:00.001+02:00

3 års papper som ska sorteras. Det är faktiskt inte bara tråkigt.

#86 - Blixten

2009-08-19T19:52:00.002+02:00

Blixten, ja. Blixten från Jamaica. Jag har bara läst ett fåtal rubriker idag som indirekt, om inte anklagar, så i alla fall varnar för att Usain Bolt skulle vara dopad. Jag har inte läst vad krönikörerna egentligen tror. Eller tycker. Vad tycker och tror jag? Jag vet inte.

När jag var liten, liten som i 6-7-8 år, så hade jag två idoler inom sportens värld: Maradona och Carl Lewis. Maradona åkte dit, Carl Lewis gjorde det väl aldrig men har i princip erkänt på senare iår. Däri ligger min uppväxt med och tro på de som kanske lättast av alla offentliga människor blir idoler. Om inte en förutsättning att alla fuskar, jag är en godtrogen människa, så bakom varje vinst och seger en fundering om vad som ligger bakom eller ett faktum att det här kanske inte är på riktigt.

Jag vill, såklart, liksom alla andra tro att det är sant. Tro att jag har varit med om något historiskt. Och det var naturligtvis min första tanke och den enda tanken under den följande kvällen iförrgår, när jag tappade hakan och mannen sprang in på 9.58. Men denna gång kom tankarna om fusk snabbare än i Peking för ett år sedan. Ologiskt, visst. Men sanningen är väl den att jag då blev så chockad av en man som gör segergester efter 75 meter och springer in på världsrekord, samtidigt som han ett par dagar senare slår det friidrottsrekord jag minns bäst av alla och som jag aldrig, aldrig trodde skulle slås under min livstid. Jag borde naturligtvis ha misstänkt något men godtrogen valde jag att se det fantastiska. Kanske har jag blivit mer cynisk under det sista året.

För nu undrar jag. Någon träningskompis under samma tränare som åkt dit, någon som misstänkts. En suspekt tränare. Och en 22-åring som gör 9.58 på hundra meter? Jag skulle ärligt talat inte bli ett dugg förvånad om Usain Bolt åker dit. Vad hade han egentligen att förlora innan OS förra året? En 21 årig grabb från en fattig familj på Jamaica med en sprintertalang och chansen att tjäna så mycket pengar att han klarade sig hela livet. Varför skulle han inte, med en tränares press (jag tror, tyvärr, allt som oftast att det är tränarna som ligger bakom det allra mesta av det utbredda fusket med doping), kunna stoppa i sig lite om han visste att han hade möjligheten att bli bäst?

Jag hoppas, och tror (tror jag), att han är ren. Att han är den ultimata talangen med de ultimata förutsättningarna för att vara sprinter. Men jag skulle inte förvånas. Och åker han dit så hoppas jag att det är tunga grejer. Att det är de som gjort honom bra. Att han inte bara tagit någon näsdroppe som kanske gör honom en tiondel bättre. För 9.68 skulle också vara världsrekord.

#87 - Ursäkten (den etthundraelfte till denna man)

2009-08-18T22:41:00.005+02:00

What Arsène did next, skrev jag för ett par veckor sedan som en slags framtida rubrik där jag berättade vad han skulle göra.

Efter att ha sett större delen av Evertonslakten, den vackra inledningen på 09/10, samt dagens avancemang (för det var det väl?) till Champions League mot Celtic, vill jag bara säga följande:

Excusez moi, monsieur.

Jag borde naturligtvis insett att du, som vanligt, alltid, redan hade gjort. Skapat det du behövde.

Man kan aldrig läsa in ett lag på papperet.

Thomas Vermaelen var ju den backen jag efterfrågade. Vidic. 2.0. Han är bättre än Vidic nästa säsong. Han är till och med lik honom till utseendet.

Jag trodde naturligtvis att han var för ung, 23 år, för att direkt ta en plats och kommando. Men har en man en mittfältsgeneral tillika lagkapten som just fyllt 22 så..

Allt detta borde jag naturligtvis förstått. Tillsammans med att den där allt som oftast efterfrågade defensiva mittfältaren blivit två. Det blev han egentligen redan förra säsongen, utan att för den sakens skull imponera. Men i år styr Song och Denilson där. Opretantiöst, tungt, skoningslöst, vackert och elegant. Förvånande nog är det faktiskt Song som ser absolut säkrast ut av de två och den som jag tror skulle klara av att styra området bäst själv.

Så vad behöver vi nu värva istället? En bättre bänk? Det kan jag säga tills Kieron Gibbs går in och slår in en frispark mot Chelsea eller Vela avgör sent en regnig oktoberdag borta mot Stoke. En bättre målvakt? Det kan jag säga tills Almunia avgör straffläggningen i CL-kvartsfinalen mo Barcelona till våren.

Så, nej. Nu ska jag för etthundratolfte gången lova mig själv att inte på något sätt yttra mig om vad Arsène bör göra med laget i mitt hjärta.

# 88 - Festivalen

2009-08-17T22:06:00.003+02:00

Det blev tre festivaler denna sommar - Peace and Love, Arvika och Way Out West.

Och även om Peace and Love kanske överraskade mest positivt så var ju Way Out West naturligtvis bäst, trots att jag bara såg tre och en halv spelningar.

Men vilka spelningar sen.

Nas ägde scenen. Jag har sett en del stora hiphopakter nu och Kanye West på samma Way Out West var väl det bästa hittills. Men frågan är om inte Nas en tidig sensommarkväll som inleds med en mäktig Hiphop is dead är det absolut mäktigaste jag sett i hiphopväg. Om inte det allra bästa så säkert det mäktigaste och det som fått hjärtat att dunka som hårdast.

Och så över till det roliga: Dead Prez. Som trots sina arga jag och ofta politiska texter är bättre partyhiphop än allt Mtv nu mer spelar. Vi dansade och noddade om vart annat. Musik för både the head and tail alltså. Och så har de ju gjort en av hiphopens största klassiker, som jag väntat 10 år på att få höra - It's bigger then hiphop.

Till sist Lilly Allen. Europas coolaste tjej avslutar kvällen, när regnet slutat falla och mörkret lagt sig stiger hon ut med en cigg i mungipan. En timme med allra bästa från Allright Still och Its Not Me, Its you, där framförallt Ldn och lugna Littlest Things, där vi får hämta andan, sticker ut, och två, om inte originella så i allafall dansanta och publikfriande, covers på Kaiser Chiefs- och Britney Spearshits.

Bara det axplocket ur Wow:s line up är ju värt en ganska lång omväg och det finns för mig ingen som helst konkurrens hos de andra svenska festivalerna i alla fall vad gäller stora internationella bokningar.

Så jag är glad att det blev ytterligare en lördag i Slottskogen.

#89 - Texten (Som kanske skrevs till en sån som jag)

2009-08-17T15:46:00.002+02:00

Sen

Det blir bättre sen
För mörkret faller mjukt
Och taxin rullar snällt
Mot andra sidan stan
På disken i en bar
En isbit i ett glas

Och några droppar kvar
Det kommer mera snart
Det kommer alltid mer

Och taxin bromsar in
Och Vermouth möter Gin
Det är en lång väg ner

Men det blir bättre sen
Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka

In i skymningen
Nu skakar du igen
Det blir bättre sen
Det blir bättre sen

Sen
Det blir bättre sen
Det brinner inte än
Ingen här du känner
Som kan kliva på
Och fråga hur det går
Som om ingenting har hänt

Det blir bättre sen
Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka in i skymningen

Nu skakar du igen
Det blir bättre sen

Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka in i skymningen
Nu skakar du igen

Det blir bättre sen

#90 - Telefonen

2009-08-14T00:30:00.002+02:00

Så var jag då stolt ägare till en iPhone 3Gs.

Ska bara få skiten att fungera.

Hetsig som jag är, allt ska ju bara fungera, höll jag på att förstöra den från början. Men jag lugnade mig. Tänkte på Thomas Öbergs ord från kvällen. Och allt gick bra. Nu ska jag bara få igång den.

Min leksak.

Och Thomas Öbergs ord kommer det nog mer om när jag summerar denna vecka av gratis konserter. Ofta bra gratis konserter.

#91 - Spelaren

2009-08-13T02:08:00.002+02:00

Det gör alltså the Guardian. Klicka er in och klicka er framåt. Se deras parodi.

Och inse vilken stor fotbollsspelare vi har fött upp. Inse vad vi får vara med om, just nu, just här.

The Guardian är väl Englands seriösaste tidning. Deras fotbollsredaktion består av killar som i Sverige skriver för Offside. England startade fotbollen. Engelsmän lever för fotbollen. Där, om någonstans, vet de vad de pratar om.

Ska man bli parodiserad i the Guardian så bör man ha gjort något alldeles extra. Blir man parodiserad i the Guardian så är man stor. Riktigt stor.

Det kommer naturligtvis skrivas i historieböckerna om det här. Om åren 2004 till... säg 2014 och ett svenskt VM-brons med Zlatan som 33-årig jätte i straffområdet. 10 år med Sveriges genom tiderna största spelare.

Han kanske inte är det nu, Sveriges största, men han kommer att vara det om.. säg 2 år.

Då kommer även gemenesvenne att inse det. Då måste han inse det. Att blir man värvad till Barcelona mot en halv miljard och Eto'o, då är man stor. Störst nästan.

Och så vill jag bara tillägga att den 31 januari 2001 såg jag och min bror en landskamp mot Färöarna i Växjö Tipshall, i vad som då var landslagets vinterresa. En lång kille med en teknisk förmåga man på en kvart hann tappa haken åt minst tre gånger gjorde då landslagsdebut. En fotbollsspelare som sedan kom att bli Sveriges främsta genom tiderna.

Zlatan Ibramhimovic. En hjälte. Den största. Så stor att vi antagligen inte kommer förstå det förrän våra barnvarn växer upp och blir fotbollsintresserade.

Och då kommer väl gemenesvenne vara den stoltaste av oss.

#92- Tråken

2009-08-12T23:13:00.001+02:00

200 meter kö till Nef, där Herr Grega skulle spela. Och ingen chans att komma in innan han slutat. Det är inte så roligt angående det här med stor stad. Fy, som man hade sagt 1957.

#93 - Kvällen (Den 12 augusti)

2009-08-12T20:35:00.003+02:00

Det jag framförallt älskar med att bo i en, nåja, stor stad är det faktum att man samma morgon kan läsa i tidningen att Andreas Grega spelar på en klubb samma kväll.

Utan att ha hört ett ord om detta innan.

Så bestämmer man sig för att gå på herr Grega till kvällen och hela dagen blir plötsligt väldigt ljus. Och Jason Diakité ska tydligen spela skivor på samma klubb, det borde ju också ha potential att bli bra.

Som förband ser jag Krunan, herr Krunegård, med alla hits det innebär.

#94- Skylten

2009-08-12T12:50:00.001+02:00

Är på Signspotting. Utställning med en massa roliga, konstiga och knäppa skyltar. De flesta är, förstår man, språkförvrägningar från länder där inte engelskan är helt utbredd. Eller roliga skyltar med konstiga djur som inte är helt vänliga i västvärlden. Och så den här skylten från Brunswick, Georgia i Usa. På intet sätt en missuppfattad översättning utan helt enkelt information om att det här är en marknad där vi säljer döda människors saker. Bara i Usa barn, bara i Usa.

#95 - Gatan

2009-08-11T22:19:00.001+02:00

Du kan hata den hur mycket du vill, jag kan definitivt göra det, för vad den står för. Mer än mycket. Men trots allt är den Göteborg så mycket mer än Oxford Street är London, 5:th är New York eller Drottninggatan är Stockholm. Avenyn kommer alltid, alltid, vilka Pushs som än öppnar, att vara Göteborg. På gott och ont naturligtvis. Och då kan man inte bli annat än lycklig när folk vandrar i bredd och i led nedför och jag minns Per Bjurmans recension av Håkan Hellströms första singel.

#96 - Musikveckan

2009-08-10T21:17:00.004+02:00

Fick just veta att jag ska få se Veronica Maggio, Laleh, Junior Boys, Hello Saferide, Bob hund, Markus Krunegård och Fibes, Oh Fibes denna vecka. På Göteborgs Kulturkalas.

Eftersom jag av olika anledningar säkert inte kommer besöka Way Out West till helgen gjorde detta mig glad.

Mycket glad. Speciellt över Hello Saferide, som jag inte sett sedan hon släppte More modern short stories.., Bob hund, som jag hoppas spelar mer hits än på Arvika, och Fibes, Oh Fibes, som kommer spela Love Child.

Om det inte är så att jag ändå går på Way Out West på lördagen, då missar jag Love Child. Och får se Nas och Lily Allen istället. Då vore jag något lycklig igen.

#97 - Alanis Morissette:n

2009-08-10T19:20:00.003+02:00

An old man turned ninety-eight
He won the lottery and died the next day
It's a black fly in your Chardonnay
It's a death row pardon two minutes too late
And isn't it ironic... don't you think

Denna gång i svensk travtappning.

#98 - Låten

2009-08-09T22:31:00.001+02:00

Andreas Grega. Jag har väl nämnt honom förut. Och låten De hade mycket att säga. Som antagligen skulle gå direkt in på i alla fall topp 50 på min bästa-svenska-låtar-genom-tiderna-oavsett-tid-och-genre-lista. Om jag hade en sådan. Låten är en barndomsskildring som i sin enkelhet berättar så mycket och så starkt och känns mer som en roman än en popmelodi på 3:17 minuter.

Årets låt måste vara ett stort understatement i sitt sammanhang.

#99 - Gåsen

2009-08-09T21:35:00.005+02:00

- Vilken trevlig gås ni har!
- Ja, det är en umgås.

Så inleder vi denna bloggens första riktiga countdown till något jag kanske ännu inte vet vad det slutar. Men nu vet jag i alla fall att jag har 99 inlägg framför mig att skriva. Kanske om ingenting, kanske om fotboll eller musik eller livet eller mat. Eller något helt annat. Väsentligt eller icke.

Och roligare än den där ordvitsen kanske det inte blir, räkna inte med det. För är det något jag gillade med den här stan innan jag flyttade hit för två år sedan, och som jag lärt mig uppskatta än mer, så är det ordvitsarna och den ganska torra, långsamma men underfundigt smarta form av humor som växt fram här. En lek med ordet och språket som på ytan kan verka rätt dum men som i sina bästa stunder blir en humorns poesi.

Nu är det inte så att jag hör Göteborgsvitsar på stan dagligen men de finns på något sätt i luften och man märker att folk är rappare i käften här.

Kal kom hem på nattkröken och var lite ostadig på benen. Ada satt uppe och löste korsord. Förargat lyfte hon blicken från korsordet och sa:
- Komma hem och vara på snusen!
Kal rev sig i nacken och svarade:
- Hur många bokstäver?

Vandrade över Västerbron i förra veckan

2009-08-05T12:43:00.001+02:00

Det var bland det hemskaste och mest ångestfulla jag gjort på väldigt, väldigt länge. Drabbades av svår panik och ville bara bort, bort, bort. Mådde fysiskt dåligt efteråt med svårt illamående. Så kan det gå, när skallen spelar spratt. Tvångstankar. Rädsla för sig själv. Hemska tankar. Hemska känslor.

What Arsène did next

2009-08-04T18:23:00.004+02:00

Ja, det hoppas jag att jag har svar på om 11 dagar då Arsenal inleder säsongen 09/10 borta mot Everton.

För något måste han väl göra. Vi har tappat Adebayor och Toure och det ser ut som vi tappar Senderos. Kanske Eboue också.

Vi har i och för sig värvat Vermaelen, får förhoppningsvis tillbaka Rosicky och Eduardo så att de förhoppningsvis kan spela 25 matcher, någonting, den här säsongen, om de håller, samt att Jack Wilshere på någorlunda allvar bevisat att han platsar mot kvalificerat motstånd.

Jag är inte på något sätt orolig. Över att de kan hålla Man City, Everton och Aston Villa utanför den riktiga kampen om Champions League Platser. Eller att de kan ta sig vidare från gruppen i Champions League.

Men vi måste ju kräva mer än så. Titlar. Det ska vi kunna göra. Och då behöver vi förstärkningar. Kanske inte en striker som Adebayor. Däruppe finns tillräcklig kvalité om van Persie och Eduardo, i första hand, kan hålla sig friska. Och där bakom Bendtner och Vela blir något precisa i avslut. Dessutom finns Walcott och Arshavin som kan spela där framme. Och som dessutom gör mål.

Vi behöver kanske framförallt, och det gjorde vi hela förra säsongen också, en Vieira. Kanske inte just Vieira dock. Eller kanske ännu hellre en Flamini. För en Flamini är nog en bättre typ av defensiv mittfältare 2009 än en Vieira. Så det var dumt att han lämnade inför förra. Mycket dumt. Både för Arsenal och för sig själv. Bänknötande i Milan kan väl inte göra någon glad.

Och vi behöver en mittback. En stor, stark, trygg och erfaren mittback. Gallas kommer knapppt hålla en säsong till, Vermaelen kommer ta tid, Djourou är fortfarande aningen bambi och... och så står vi där med fishface Silvestre som bygger upp betydligt fler målchanser bakåt än framåt.

Så Arsene, min rekommendation är att du plockar 200-250 miljoner av dina Adebayor/Toure/ev. Senderos-pengarna och investerar i.. något riktigt bra där bak i mitten. Jag kan inte komma på vem nu... Vidic. Men han är aldrig till salu och skulle nog aldrig lämna för Arsenal ändå. Vem annars? Cannavaro är slut va? Pepe? Rafael Marques? Lescott? För oerfaren och håller han verkligen den klassen? Vad finns mer? Finns det några riktigt bra mittbackar för tillfället? Sådana som kan styra upp ett lag?

Ge mig ett namn! Hitta honom Arsène!

Så, augusti

2009-08-04T18:16:00.002+02:00

Det är höst. Men de säger att sommaren kommer igen.

Kan väl komma till fredagkväll då säger jag. Tills dess gör jag det jag ska och spenderar kvällarna med, typ, tv eller Spotify eller något annat. Just nu ESPN Classics och en match mellan United och City från säsongen 93/94. Tur S inte är hemma.

Har ont i en nagel och en knut i bröstet. Det är väl det annars.

Och så har jag beställt en iPhone.

Betalade alla räkningar först.

Tomaterna på min tomatplanta är många men gröna. På dem ska jag göra en så lyxig tomatsås som jag aldrig gjort förr. Jag planerar den redan men måste plocka av tomaterna i exakt rättan tid. Men när är det?

Jag hoppas vara klar med planeringen av ingredienser innan dess.

Blir nog tryffelpasta till i alla fall.

Vad mer? Inte mycket. Jag återkommer med det. Det som inte är så mycket.

Jag fick svar från Fredrik Wikingsson idag

2009-07-31T18:58:00.004+02:00

Det löd såhär:

DEAR!

har jag inte SVARAT på detta alltså?

så OERHÖRT flagrant och pinsamt. du ska ha tack tack tack för detta ljuvliga mail.

bob dylan... det ska vi ta nån gång vad det lider.

så länge ska du må fucking dandy!

Och det var naturligtvis det vackraste mailet jag fått på väldigt, väldigt länge.

Ok nu, men ej en schlager

2009-07-31T18:04:00.004+02:00

Så. Semestern är slut. Och jag känner en abstinens av att inte ha fått trycka tillräckligt på de här tangenterna. Nu ska jag hålla mig hemma ett tag tror jag. Känns inte som jag fått koppla av i denna soffan och ägna mig åt ett vardagligt liv på ett par månader.

Det har jag naturligtvis. Och jag kan inte säga att jag saknat det. Skulle kunna fortsätta åka runt. Fick ångest av tvätten idag. Och den brukar jag gilla.

Men ikväll går jag på U2. 12 år sedan sist. Och imorgon kör vi 5-kamp på Liseberg. Sen jobb igen. Så vi pratar inte mer om det.

Stockholm var som alltid underbart. Söder är som det ska vara och inget annat. Charlie underbar. Möte med kusiner. Bra mat. Bra gator. Bra platser. Bra namn. Framförallt känner jag igen mig.

Så, U2 ikväll. Ett band jag har kluvna känslor till. Men som naturligtvis är underbart bra. Och som kommer köra 20 hits ikväll som jag kommer kunna sjunga med till. Så är det. Jag har längtat idag. Mycket. Inte så mycket innan. Hoppas de spelar låtar från Achtung Baby.

Vännerna på Emmaboda. Skulle kunna vara där. Parken.

Annars semestern bra. Bra resor. Bra städer. Wien, Berlin, Stockholm, München, Eksjö. Berlin och Stockholm framförallt. Jobb kul. Riktigt roligt med roligt jobb. Jag återvänder till Eksjö och tappar öl snart.

Så sitter jag återigen i soffan med en whiskey, väntar till sista stund för att dra ner och se konsert. Känns som hemma. En schlager? Nja. Igår var det en mörk jävla pianokonsert i moll. Idag är det bättre. Men ej en schlager. Det är ok. Det är U2 ikväll, det är lördag imorgon. Det är fint väder på gång.

Så. Nu ska jag skriva mer. Nu ska det bli ordning på det här.

Helt ok utsikt från detta hotell också..

2009-07-29T20:40:00.000+02:00

Sign på Norra Bantorget. Träffat kusinbarn Charlie idag. Underbar pojk. Dricker lite öl nu, spelar lite spel. Åker kanske till söder och går ut.

Årets låt?

2009-07-28T19:17:00.001+02:00

Andreas Grega: Dom hade mycket att säga. Skulle mycket väl kunna vara.

Med utsikt över Söder..

2009-07-27T10:40:00.001+02:00

..från Clarion Hotel Stockholm spenderar jag nu min semester. Efter att ha jobbat drygt 100 timmar senaste veckan. Nu ska vi promenera bort mot Tanto, över Västerbron och genom Kungsholmen. En vacker väg, genom det bästa Stockholm har att erbjuda.

Börjar läsa mannens dagbok..

2009-07-22T22:25:00.001+02:00

..kan icke stanna. Det är fenomenalt, skärande, gripande, vackert. Fortsätter kanske så i natt.

Klassiskt säg av Teddy Lucic

2009-07-22T22:24:00.001+02:00

Så talar en svensk mittbackshjälte.

Jobbar mycket och bor på landet..

2009-07-21T13:46:00.001+02:00

..då gör man bäst i att ta en kantarellsmörgås när man kommer hem. Stekta i rikligt med smör. Bara 9-21.30 idag, men imårrn ett 14 timmarspass igen. Återkommer. Det är kul det här!

Så, det är här du kommer skriva någonting "Kaltor"

2009-07-14T23:53:00.003+02:00

Nja. Jag vet inte. Antagligen, i brist på bättre internet, jag kommer aldrig skriva internet med stort i därför att jag aldrig skrivit radio med stort r och jo möjligtvis har jag skrivit tv med stort t men då som en förkortning och förhoppningsvis med stort v också annars sue me, slut på komma, kommer jag fortsätta mobilblogga.

Men jag gör ett undantag. För att ni ska få veta att jag även kan befinna mig vid en fast lina. Utan att för den sakens skull ha något att skriva.

Jag skrev något bra om detta innan. På mobilen. Såklart. Men det försvann. Någon ringde. Men något bra om att egentligen inte ha något att skriva. Och om vad det kallas.

Det handlade i alla fall om att det här inte varit en blogg på sistone. Utan snarare en dagbok. Har det? Vad är blogg? Dagbok? 2009?

Samtidigt lovar jag er att det som skrivs fortfarande inte är helt sant. Det är som om jag skrev i vilken bok som helst. Allt kommer aldrig bli sant. Jag kryddar. Lägger till. Förvirrar.

Och det är ju precis detsamma som jag upplyste er om när jag skrev blogg.

Så, jag vet inte. Kanske har det aldrig varit en blogg.

Kanske har det alltid varit en dagbok. Eller kanske är det just en blogg. Det känns som en dagbok och något ni inte borde vara en del av. Men jag välkomnar er. Trots det! Come on!

Jag bryr mig egentligen inte. Jag skriver bara och är det någon gång någon som gillar det så uppskattar jag det.

Därför fortsätter jag skriva. Men kanske per mobil en halv månad till.

Tar en grappa och en porter. Imorgon åker jag till Oaklake. Jobbar lite. Längtar till Sthlm. Och ett möte med Charlie.

Eva Hamilton möter Robban Aschberg..

2009-07-14T22:50:00.001+02:00

..då hon är stand in som programledare i morgonsoffan. Och det är naturligtvis ett giganternas möte. Som bör ses. De, de människorna, borde göra tv ihop. Skulle tillfredställa alla mina behov.

En journalistisk gärning..

2009-07-14T20:20:00.001+02:00

..gjorde denna vinskribent då han i ett rosévinstest beskrev detta vin. Samtidigt kom jag att tänka på hur, faktiskt, mycket mer jag gillade Carlos innan han gick från United. Eller kanske hur mycket mer jag gillade honom innan han gick till City.

Därför älskar jag Berlin..part 3?

2009-07-10T17:22:00.002+02:00

Bra gatumusikanter. Såna man stannar och tittar på. De bara sitter där, med en knippe gitarrer, och sjunger. Tolkningar för visso, men det ska de väl göra, Why does it always rain on me nu. Underbart bra.

Det kom en regnskur

2009-07-10T13:01:00.002+02:00

På min lunch. Så jag antar att jag bara får stanna här och ta en Bitburger till. Could have been worse. 10 juli idag, by the way. Vilket betyder att kvinnorna jag älskar firar sina födelsedagar. Ett skäl till att jag då befinner mig i Berlin skulle kunna vara att jag aldrig skulle kunna välja mellan dem. Mamma 50 och S 23. Stora grattis!

Ibland får man bara älska livet

2009-07-09T22:53:00.002+02:00

Och det gör man bäst i Berlin tror jag, om du inte är i London, med en öl, en burgare och en trevlig servitör från Turkiet. Fyrverkerier bakom mig.

This is me then

2009-07-09T17:47:00.002+02:00

På ett tåg, lite vin. Mp3:an byter från Springsteen till Ison & Fille till Kent till 50 Cent. Och det är underbart. I Berlin om 2 timmar.

30 kronor för en halvliter vatten, utan kolsyra

2009-07-09T17:40:00.001+02:00

Inte konstigt att de österrikiska tågen håller hög standard. Så jag lämnar Vienna, till tonerna av Promoes Kråksången, mycket bra platta, för Berlin. Får en dag där, tror att jag gillar Berlin. Jag gjorde det första gången och jag tror det är en stad som växer.

Om ni gillar öl- åk hit

2009-07-08T20:15:00.001+02:00

Känguruh. Det är vad Michelin hade sagt värt en omväg. Om de pratat öl. Meny, 4 sidor, öl. I och för sig specialiserade på belgiska, sådana där med olika smaker, vilket jag har lite svårt för. Men ändå. Och jag gillar glas, såna man dricker ur, och här har de ett glas till varje flaska. På en lugn bakgata ligger det sen också.. Kommer jag härifrån ikväll?

Its the invador

2009-07-08T17:37:00.001+02:00

1 point in Vienna. So far. Nu dricker jag mig en öl, Zipfer, och äter en goder salami på en lugn bakgård.

Lämnar München

2009-07-07T16:23:00.001+02:00

Men München är bra. Lite som Göteborg utan hav. Såg syster dansa balett, det är konst. Vackert, hårt. Wien nu, tåget slår mig med häpnad: reseguide, tv, meny, bio, ac, information, tyst, snabbt. Österrikiska tåg är skiten alltså.

Another classic beerspot

2009-07-07T13:23:00.001+02:00

Chinesischer Turm. Antagligen också lite mer crowded i månadsskiftet september/oktober. Eller bara vid något bättre väder. Mitt semesterväder består så här långt mest av regn, en regnskur, lite moln och lite regn. Förvånad? Nej.

Classic spot

2009-07-06T13:08:00.001+02:00

Löwenbraukeller. Som nog är lite mer fullt i börjar på oktober. Nu är det tyskt, gemytligt och jag fick precis in en sån där monsterbägare.

Ridin' the City Night Line

2009-07-04T19:33:00.001+02:00

Från Köpenhamn till München. Knäcker en Tuborg Classic, lyssnar på alla låtar som börjar på S i min mp3:a. Det är många. Förvånansvärt många håller riktigt hög klass. Kanske är det den magiska bokstaven. Spökstad nu. Klassiker.

På väg

2009-07-04T03:01:00.001+02:00

Som så många gånger förr. Nu mot kind of hem. Imårrn ner mot München, sedan Wien, Berlin och Växjö. På väg är alltid bäst.

Här behövs inte gråtas för hits

2009-07-04T00:42:00.001+02:00

En parad, ett segertåg. En frälsning från cancern. Så mycket bättre än när jag såg de på stadion för 3 år sedan. Trots att Martin Gore inte får lika mycket plats nu. Men Depeche på en festival är bland det bästa jag sett just på en festival. En hitparad av sällan skådat slag. Det skulle ju va dans, dans, dans. Och det var det sannerligen. Depeche kanske borde vara ett stående inslag på festival.

Det känns sådär

2009-07-04T00:31:00.001+02:00

Bob hnud(!) gör som de ska. Thomas Öberg är en gigant på scen. Han är Thomas Öberg 2009. Det är roligt. Eller halvroligt. Han spelar ju inga hits killen. Jo, visst. Det kommer lite sen. Men, för lite. Jag fick för mig att de bara hade hits.. Så det är..sådär. Men Thomas Öberg är ju sig själv och jag vill inte klaga, hits ska vi väl få ändå ikväll.

Thåström var magisk igår

2009-07-03T17:01:00.003+02:00

Se fram emot kvällen Stockholm. Han kanske inte var fem plus..men jävligt nära på. Fyra och en halv. Att höra Die Mauer live är fortfarande en smått bisarr upplevelse men det är naturligtvis inte där, hos de gamla Ebba-låtarna, som ryggraden och toppen i showen finns. Utan hos låtarna från de två senaste skivorna, som ångar fram likt tunga, gamla lok, och låtarna från soloplattorna han släppte på 80-talet, Alla vill till himlen och Miss Huddinge, som får oss att gå bananer.

Soft

2009-07-03T17:01:00.001+02:00

Emil Jensen har börjat sjunga. Och fortsätter prata. Men sjunger framförallt. Likt Mikael Wiehes son. Hoppas han fortsätter så.

I de mörkaste skogarna..

2009-07-03T12:58:00.001+02:00

..i Värmland, strax utanför Säffle, fann vi ett klippbad och badade. Kul grej det där med Säffle.

Hårda bud..

2009-07-03T10:38:00.001+02:00

..i Mellerud.

Kanske drömde han om..

2009-07-02T21:50:00.001+02:00

..att långa tåg skulle ta honom långt, långt bort. Jag är främling överallt.

Sitter på min gräsmatta..

2009-07-02T18:53:00.001+02:00

..insuper sem. Med en öl och Thåström, som lirar i Trädgårn ikväll. Missar Freddie Wadling nu, men jag måste, måste, ta det lugnt en stund. Hänger tvätten, tar en dusch och cyklar ner.

Det var juni som gick

2009-06-30T18:18:00.002+02:00

Borlänge och Peace & Love klart. Juli snart. Andra musikaliska händelser, Thåström och Arvika närmast.

Bäst i Borlänge var som ni förstår Parken och framförallt Moneybrother. Håkan Hellström var alltid-bäst. Lundell var bra och likaså Henry Rollins.

Den där Henry Rollins får jag ta och titta närmare på. Han är för övrigt född den 13 februari 1961 läser jag nu. Det var nåt!

Och sommar blev det i Sverige. En jävla mamstodont sommar. Skönt det. 2 dagar till sem. Fritt. Tåg i Europa en vecka, några dar i Växjö, Eksjö och Stockholm.

Borlänge var som sagt bra men väldigt synd på den där fotbollsmatchen. Jag såg Pete gånger två istället men hade minst lika mycket, i alla fall såhär i efterhand, sett Sverige vända ett 3-0-underläge. Och på det viset. Sedan hade Pete kunnat få sjunga istället. Till straffarna.

Nu sätter vi oss på gräsmattan, luktar på blommorna och ser rakt in i solen.

Det skulle bara bli ännu en sån där ta-mina-öron-historia

2009-06-28T03:12:00.003+02:00

Det var dumt att nämna Gbgs och Sveriges finest då vi pratade om den klassiska spelningen med Moneybrother. Det är nämligen så att den här galna, älskade och älskande västkustmänniskan gör såna där spelningar mest hela tiden. Och det vet jag ju. Så varför blir jag förvånad? Varför häpnar jag? Hur kan han få mig att må så bra och glömma allt annat? Det här går naturligtvis inte att jämföra med något, att sätta några betyg på. Det kommer aldrig att göra det. Det kommer fortsätta så länge jag lever, denna popeufori som bara en frölundagrabb, hans vansinniga vän och deras superband kan leverera.

Det är väl så det ska vara

2009-06-28T03:12:00.001+02:00

Och vad säger jag om Lasse Dubbelve ikväll då? Ja, vad ska man säga. Det är en hitparad som knappt Lundell hade klarat av 1991. Och blir naturligtvis därefter. Allsång, skrik, glädje och tårar. Men Lasse är glad och då är jag glad. Och då är det väl bra? Det är väl lite som en vanlig konsert, kanske sista på en turné. Lite de låtarna. Det är bra. Fyra-plus-bra.

Instängd

2009-06-27T21:48:00.001+02:00

Efter en sådan spelning går det liksom inte att gå in med rätt attityd till en ny. Därför tar jag en öl och betraktar Laakso från håll. Som gör det bra. Naturligtvis. Det var ju denna konserten jag trodde skulle bli den. Men han fick ingen riktigt ärlig chans, Krunan.

Sånt man minns

2009-06-27T21:21:00.001+02:00

Det brukar komma en sån där klassisk konsert varje år. Knappt ett år sedan såg jag en klassiker med denne mans amerikanske storebror. Nu upprepar nästan, nästan, Moneybrother, lillebrorsan, sin legendariska spelning från Hultsfred 02. Det är ett classic moment. Fulländat så när som på någon lugn låt vid lite, ytterst lite, fel tillfälle. Men Moneybrother vinner antagligen på knock mot alla ikväll. Håkan Hellström får väldigt, väldigt svårt att matcha detta.

Borlänges enda rapshow

2009-06-27T18:22:00.001+02:00

Immortal Teqnique släpper loss mer testosteron än alla andra på den här festivalen tillsammans. Hiphopen är välkommen på Peace & Love och Immortal Teqnique är om inte originella så klassiskt bra, amerikansk rapmusik. Och så får han hela publiken att skrika knulla dig. Rapshow helt enkelt.

Tight som ett par Cheap Mondays på en fjortonåring

2009-06-27T17:43:00.001+02:00

Han är stor nu Love. Och han har ett band, Florence Valentins band, som är sjukt bra på scen. Och Love själv överträffar sig själv från gång till gång i tävlingen att göra av med så mycket energi som möjligt på en spelning. Att han pratar för mycket får jag lära mig leva med,det är ju knappast något jag inte håller med om.

En så stor del av festivalen

2009-06-27T14:58:00.001+02:00

En singer/songwhiter på för stor scen tidigt en eftermiddag. Att bara njuta till. Sofie Zelmani denna gång.

Dagens grej

2009-06-27T14:48:00.001+02:00

Det kom en mycket liten tromb. Det var kul.

Skränigt

2009-06-26T23:59:00.001+02:00

Bland det jag gillar bäst hos den goda Winnerbäck är hans softa framtoning. Ikväll är han metal-Lasse. Till och med en sådan stor stund som Nånting större slår han, och det dagen till ära nykompade och tighta bandet, sönder. Fotbollspubliken, som ikväll till och med kör Andra sidan är ni klara, älskar det naturligtvis. De kommer direkt från Turbonegro. Jag är glad att Lasse är tillbaka imorgon igen.

De levererar på den här festivalen

2009-06-26T22:50:00.001+02:00

Alla. Möjligtvis med undantag från de 35000, nåja, som köpt biljetter. Uffe levererar i alla fall. En mördande version av Folket som bygger landet och en ner nostalgisk och publikfriande 67,67 än jag någonsin hört. Det är helt klart bra. Uffe är singel igen och lycklig. Kanske dricker han kallt, vitt vin?

Pete med band

2009-06-26T22:32:00.001+02:00

Gjorde precis vad de skulle. Alla hits. Inga extranummer. Pete vandrade ner från scen, folk blev tokiga. Pete kravlade runt på scen, folk blev tokiga. Och han, och de, gjorde naturligtvis det så bra som bara de kan. Sen spottade han en fotograf i ansiktet, sparkade ner en förstärkare och klev av.